Texter på ämnet

Be med mig till Herren: doce me facere voluntatem tuam, quia Deus meus es tu, lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Kort sagt bör vi med våra läppar uttrycka en uppriktig iver efter att effektivt besvara vår Skapares uppmaningar, och vi bör se till att följa hans avsikter med orubblig tro, övertygade om att han inte kan svika.

Om vi på detta sätt älskar Guds vilja, kommer vi att förstå att trons värde inte bara ligger i hur tydligt vi kan uttrycka den, utan även i hur fast beslutna vi är att försvara den i handling och då kommer vi att handla konsekvent.

Låt oss återvända till den scen som utspelar sig i Jerikos utkanter. Nu är det till dig Kristus talar. Han säger till dig: vad vill du av mig? Gör så att jag kan se, Herre, gör så att jag kan se! Och Jesus säger: Gå, din tro har hjälpt dig. Genast kunde mannen se, och han följde honom på vägen. Att följa Honom på vägen. Du har fått veta vad Herren förväntar sig av dig och bestämt dig för att följa Honom på vägen. Du försöker gå i hans fotspår, klä dig i Kristi klädnad, vara Kristus själv: då bör din tro, tron på det ljus som Herren ger dig steg för steg, vara handlingskraftig och självuppoffrande. Gör dig inte några illusioner, tro inte att du kommer att upptäcka några nya metoder. Den tro som Han begär av oss är just sådan: vi bör gå i hans takt, arbeta generöst, rycka upp det som hindrar oss och kasta bort det.

Hur man skall be

Hur skall man be? Jag misstar mig knappast när jag vågar hävda att det finns många, oändligt många, sätt att be. Men för oss alla önskar jag Guds barns äkta bön, inte hycklarnas tomma prat, vilka får höra Jesus säga: Inte alla som säger: Herre, herre, till mig skall komma in i himmelriket. De som drivs av hyckleriet kan kanske uppnå bönens ljud - skrev den helige Augustinus - men inte dess röst, för de saknar liv och de saknar ivern att göra Faderns vilja. Må vårt rop "Herre" förenas med en verkningsfull önskan att omsätta i handling de ingivelser som den helige Ande väcker till liv i vår själ.

Vi måste anstränga oss för att för egen del undanröja minsta spår av dubbelhet. Det första kravet för att rycka upp detta onda som Herren fördömer i hårda ordalag är att se till att låta sitt handlande präglas av en bestämd avsky för synden, i allmänhet och vid varje enskilt tillfälle. Kraftfullt och ärligt bör vi i hjärta och hjärna känna en skräck inför dödsynden. Vi bör även hysa en djuprotad motvilja till de uppsåtliga, mindre synderna, till denna eftergivenhet som visserligen inte berövar oss Guds nåd, men som försvagar de nådens strömmar som ändock når oss.