Texter på ämnet

Scenen i Evangeliet fortsätter: de - fariséerna - lät sina lärjungaroch några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: Mästare. Se så bedrägligt de kallar Honom Mästare; de låtsas vara beundrare och vänner, de behandlar Honom på ett sätt som förbehålls myndighetspersoner som man hoppas bli undervisad av. Magister, scimus quia verax es, vi vet att du är uppriktig… vilken lömsk slughet! Har ni sett större falskhet? Se er för i denna värld. Var inte misstänksamma eller misstrogna; men ni bör komma ihåg bilden av den gode Herden som man ser i katakomberna och känna tyngden på era axlar av det får som inte är en enda själ, utan hela Kyrkan, hela mänskligheten.

Om ni storsint tar på er detta ansvar, kommer ni att vara djärva och kloka då ni försvarar och förkunnar Guds rättigheter. Och då kommer många, genom ert rättframma uppträdande, att anse er vara och kalla er mästare, utan att ni själva vill det: vi söker inte jordisk ära. Men bli inte förvånade om det bland alla dem som vänder sig till er även smyger sig in sådana som endast vill smickra er. Kom noga ihåg det ni har hört mig säga många gånger: varken förtal, skvaller, mänsklig hänsyn eller oron för vad skall folk säga, och ännu mindre hycklande smicker skall någonsin få hindra oss från att göra vår plikt.

Låt oss fortsätta med Matteus berättelse: Mästare, vi vet att du är uppriktigoch verkligen lär oss Guds väg. Jag upphör aldrig att förvånas över denna cynism. Deras avsikt är att vända vår Herres egna ord mot Honom, de vill få Honom att säga någonting ogenomtänkt och istället för att klart lägga fram det som de ansåg vara ett olösligt problem, försöker de förvirra Honom med lovord som bara borde komma från hängivna läppar och uppriktiga hjärtan. Jag dröjer medvetet vid fariséernas sätt att handla, inte för att vi skall lära oss att vara misstänksamma, men väl kloka; för att vi inte skall godta svek från sådana som förställer sig, även om det kommer förklätt i fraser eller uttryck som i sig är med sanningen överensstämmande, som i den passage vi betraktar: Du gör inte åtskillnad mellan personer, säger de till Honom; Du har kommit för alla människor; ingenting hindrar Dig från att förkunna sanningen och undervisa om det goda.

Jag upprepar: ja, vi skall vara kloka, men inte misstänksamma. Var beredda att lita helt och fullt på alla, var mycket storsinta. En kristens, en lojal människas, ord - jag litar helt och fullt på var och en av er - är för mig värt mer än en autentisk underskrift av hundra enhälliga notarius publicus, även om jag vid något tillfälle kanske har blivit lurad för att jag har följt detta kriterium. Jag föredrar att riskera att oseriösa människor missbrukar mitt förtroende än att beröva någon den tillit han är värd som person och Guds barn. Jag försäkrar er om att jag aldrig har blivit besviken till följd av detta handlingssätt.

Jag har aldrig tröttnat på att tala om bön, och med Guds nåd kommer jag aldrig att göra det. På 1930-talet, när jag som då var en ung präst uppsöktes av personer ur alla möjliga livssituationer -studenter, arbetare, friska och sjuka, rika och fattiga, präster och lekmän - som försökte följa Herren på närmare håll, gav jag dem alltid detta råd: Be. Och om någon svarade: "Jag vet inte ens hur jag skall börja", föreslog jag att han skulle försätta sig i Herrens närvaro och ge uttryck för sin oro, sin bedrövelse, med samma klagan: "Herre, jag kan inte!" Och ur dessa ödmjuka och förtroliga samtal tog många gånger ett nära umgänge med Kristus form, ett ständigt samtal med Honom.

Det har gått många år, och jag känner inte till något annat recept. Om du inte anser dig vara förberedd, vänd dig då till Jesus som hans lärjungar gjorde: lär oss att be! Du kommer att erfara hur den helige Ande stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord som inte kan återges, för det saknas lämpliga sätt för att beskriva deras djup.

Vilken fasthet Guds ord måste ge upphov till i oss! Det var inte mitt påhitt, då jag under min prästerliga tjänst upprepade och oförtröttligt fortsätter att upprepa detta råd. Det står nedtecknat i den heliga Skrift, det är där jag har lärt mig det. Herre, jag kan inte vända mig till dig! Herre, lär oss att be! Och då kommer all denna den helige Andes kärleksfulla hjälp - ljus, eld, häftig vind - som tänder lågan och gör så att den förmår orsaka bränder av kärlek.