Texter på ämnet

Jag upprepar: det är i ditt vanliga arbetes enkelhet, i vardagens monotona detaljer, som du måste upptäcka en - för många dold - hemlighet som är storslagen och ny: Kärleken.

Du frågade mig vad du kan erbjuda Herren. - Jag behöver inte tänka efter för att svara: Samma saker som du har gjort hittills, men bättre utförda och med en sista touche av kärlek, som får dig att tänka mer på honom och mindre på dig själv.

Här är en ständigt aktuell och heroisk uppgift för en vanlig kristen: att alltid utföra de mest olikartade uppgifter på ett heligt sätt, även dem som kan verka helt betydelselösa.

Låt oss arbeta, och låt oss arbeta mycket och väl, utan att glömma att vårt bästa vapen är bönen. Därför tröttnar jag aldrig på att upprepa att vi måste vara kontemplativa människor mitt i världen, som ser till att förvandla sitt arbete till bön.

Du skriver till mig från köket, vid spisen. Det börjar bli kväll. Det är kallt. Bredvid dig sitter din lillasyster - den senaste som upptäckt det gudomliga vansinnet i att leva sitt kristna kall fullt ut - och skalar potatis. Ytligt sett - tänker du - arbetar hon som förut. Men ändå är skillnaden mycket stor!

- Det är sant: förut "bara" skalade hon potatis; nu helgar hon sig genom att skala potatis.

Du hävdar att du undan för undan börjar förstå vad som menas med "prästerligt sinne" … Bli inte arg om jag svarar att dina handlingar visar att du bara förstår det i teorin. - Varje dag händer dig samma sak: på kvällen, när det är dags för samvetsrannsakan, är du idel önskningar och goda föresatser. På morgonen och kvällen, då du arbetar, är du idel invändningar och undanflykter.

Är det så du lever ditt "heliga prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus"?

Då du återupptog din vanliga verksamhet slank det ur dig vad som liknade en protest: Ständigt samma sak!

Och jag sade till dig: - Ja, ständigt samma sak.

Men den här oansenliga uppgiften - samma som dina arbetskamrater utför - måste för dig vara en konstant bön, med samma hjärtliga ord men med ny musik varje dag.

Det är i allra högsta grad vår uppgift att omvandla vardagens prosa till episk dikt.

En dag som går utan självtukt är en förlorad dag, för har vi inte förnekat oss själva, så har vi inte erbjudit Gud oss själva som brännoffer.