Texter på ämnet

Var fridfull inför döden! Det är så jag vill ha dig. Inte kallt stoisk som en hedning, utan med ivern hos ett Guds barn, som vet att livet förändras men inte upphör. Dör man? … Nej, man Lever!

Han hade en doktorsgrad i juridik och en i filosofi, han förberedde ett uttagningsprov för en professur vid Madrids universitet. Han hade gjort en lysande karriär i två krävande ämnen.

Jag fick ett meddelande från honom: han var sjuk och ville att jag skulle besöka honom. Jag anlände till pensionatet där han bodde. - "Fader, jag är döende" var orden han hälsade mig med. Jag tröstade honom tillgivet. Han ville göra en generalbikt. Samma natt dog han.

En arkitekt och en läkare hjälpte mig att klä liket.

- Vid åsynen av den unga kroppen som snart började sönderfalla … enades vi tre om att de båda universitetskarriärerna inte var värda någonting, i jämförelse med den definitiva karriär som han hade krönt som en god kristen.

Det finns en lösning på allt utom på döden … och döden är lösningen på allt.

Döden kommer, ofrånkomligt. Vilken tom fåfänglighet är det därför inte att göra livet här nere till tillvarons mitt! Se så många människor som lider. Vissa för att deras liv tar slut, det gör dem ont att lämna det; andra för att det pågår, det tråkar ut dem … I båda fallen är det meningslöst att betrakta vår jordiska vandring som ett mål i sig.

Man måste göra sig fri från den logiken och förankra sig i en annan: den eviga. Det är nödvändigt att göra en helomvändning: att tömma sig på sig själv, på sina egocentriska motiv, som är förgängliga, för att återfödas i Kristus, som är evig.

Du tröstade dig med att man skall ägna livet åt att ge sig själv, åt att förbrännas i Guds tjänst.

- Då, om vi ger oss själva helt och hållet åt honom, kommer döden som en befrielse, som ger oss Livet i besittning.