Texter på ämnet

Många gånger frågar du dig hur det kommer sig att vissa människor, som har haft lyckan att lära känna den verklige Jesus redan i barndomen, tvekar så mycket då det gäller att svara på hans kall med det bästa de har: sina liv, sina familjer, sina drömmar.

Tänk: just eftersom du har fått ta emot "allt" på en gång, måste du visa dig mycket tacksam mot Herren, på samma sätt som en blind skulle reagera om han plötsligt återfick synen, medan alla andra inte ens kommer på tanken att tacka för att de ser.

Men … det räcker inte: Varje dag måste du hjälpa dem som finns i din omgivning, så att de visar tacksamhet för att de fått värdigheten att vara Guds barn. Gör du inte det, så kom inte och säg att du är tacksam.

Begrunda stilla denna tanke: Det man kräver av mig är mycket lite, i förhållande till allt det jag får.

Toppen? För en hängiven människa förvandlas allt till toppar att bestiga. Varje dag upptäcker hon nya mål, för hon varken kan eller vill sätta upp gränser för Guds kärlek.

Samma scen upprepas, det är som med gästerna i liknelsen: Vissa är rädda, andra upptagna, många … kommer med struntprat, dåliga ursäkter.

De gör motstånd. Och så går det med dem därefter: utleda, förvirrade, håglösa, uttråkade, förbittrade. Och ändå är det så enkelt att acceptera Guds inbjudan i varje ögonblick och leva glad och lycklig!

Du saknar inte Guds nåd. Så om du motsvarar den, bör du känna dig trygg.

Segern beror på dig: din styrka och handlingskraft är - förenade med nåden - mer än tillräckliga skäl för att ge dig den optimism som man känner när man är säker på att segra.

Det finns väldigt många kristna som skulle vara apostlar … om de inte vore rädda.

Det är samma personer som sedan klagar för att Herren - påstår de! - överger dem: vad gör de med Gud?

När samvetet förebrår dig för att du inte har gjort en god gärning, är det ett tecken på att Herren inte ville att du skulle underlåta att göra den.

- Faktiskt. Dessutom kan du vara säker på att du "hade kunnat" göra den med Guds nåd.

"Hjälp inte den helige Ande så mycket!" sade en vän till mig, på skämt, men med mycket rädsla.

- Jag svarade: Jag tycker att vi "hjälper honom" för lite.

Jag har alltid tyckt att det som många kallar "i morgon" eller "senare" är motstånd mot nåden.

Dagar av tystnad och intensiv nåd … Bön ansikte mot ansikte med Gud.

Jag brast ut i tacksägelse då jag såg de där människorna, till åren komna och rika på erfarenheter, som lät sig röras av Guds nåd och besvarade den som barn, hoppfulla inför möjligheten att ännu kunna göra någonting nyttigt av sina liv … något för att sudda ut spåren av alla gånger de gått vilse eller låtit ett tillfälle gå förlorat.

- När jag tänkte på den scenen, uppmanade jag dig att inte försumma kampen i ditt inre liv.

"Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud". - För att du och jag och alla skall vara säkra på att ingenting gör en personlighet så fulländad som att man motsvarar nåden.

- Se till att ta efter Jungfru Maria, så kommer du att vara en helgjuten man eller kvinna.

I det här fallet, liksom i många andra fall, handlar folk på olika sätt - övertygade om att de har rätt - och Gud leder dem; det vill säga, oberoende av deras personliga uppfattningar kommer Guds ofattbara och kärleksfulla Försyn att triumfera.

Låt dig alltså "ledas" av Herren, utan att motsätta dig hans planer, även om de strider mot dina "grundläggande uppfattningar".