Texter på ämnet

Så mycket du är skyldig Gud, din Fader! Han har gett dig din existens, ditt förnuft, din vilja; han har gett dig nåden: den helige Ande; Jesus i hostian, det gudomliga barnaskapet; den heliga Jungfrun, Guds moder och vår moder; han har gett dig möjligheten att delta i den heliga mässan och han ger dig sin förlåtelse för dina synder, så många gånger sin förlåtelse! Han har gett dig oräkneliga gåvor, vissa utomordentliga …

Säg mig, min son: hur har du besvarat allt detta? Hur besvarar du det?

Att komma närmare Gud innebär att vara redo att omvända sig på nytt, att ännu en gång ändra färdriktning, att lyssna uppmärksamt till hans in­givelser — de heliga önskningar han ingjuter i våra själar — och att sätta dem i verket.

Så mycket nedrigt det finns i mitt uppträdande, och så otrogen jag är mot nåden!

Moder, du syndarnas tillflykt, be för mig: så att jag aldrig mer blir till ett hinder för Guds arbete i min själ.

Du har varit så nära Kristus i så många år och … är en sådan syndare!

Rör inte det nära umgänget med Jesus dig till tårar?

Lasaros uppstod därför att han hörde Guds röst: och genast ville han ta sig ur sitt tillstånd. Om han inte hade "velat" röra sig, hade han dött på nytt.

En uppriktig föresats: att alltid tro på Gud, att alltid hoppas på Gud, att alltid älska Gud … som aldrig överger oss, även om vi är i upplösningstillstånd som Lasaros.

"Välsignad vare Gud!" sade du till dig själv efter att ha avslutat din sakramentala bikt. Och du tänkte: Det är som om jag vore pånyttfödd.

Sedan fortsatte du fridfullt att tänka: Domine, quid vis me facere? — Herre, vad vill du att jag skall göra?

Och du besvarade själv din fråga: Med din nåd skall jag, oberoende av allt och alla, göra din heliga vilja: serviam! — jag skall tjäna dig villkorslöst!

Jesus föddes i en grotta i Betlehem, säger den heliga Skrift, "eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget".

Jag avlägsnar mig inte från den teologiska sanningen om jag säger till dig att Jesus fortfarande söker härbärge i ditt hjärta.

Det är sant att du inte tillför något själv, att Gud gör allt i din själ.

Men i fråga om hur du besvarar nåden får det inte förhålla sig så.

Du vet att du inte kommer att sakna Guds nåd, för han har av evighet utvalt dig. Och om han har behandlat dig så, kommer han att ge dig all hjälp för att du skall vara honom trogen, eftersom du är hans barn.

Gå därför med säkra steg och motsvara nåden i handling.

Du förklarade för mig, fortfarande tveksam: Vad tydligt de perioder märks då Herren begär mer av mig!

Det enda jag kom på att påminna dig om var detta: "Du försäkrade mig om att du inte vill någonting annat än identifiera dig med Honom, varför gör du motstånd?"

Jesus ber dig om att du skall be … Du inser det tydligt.

Och ändå vilken brist på gensvar! Allting känns mycket krävande: du är som ett barn som är alltför lättjefullt för att lära sig gå. Men i ditt fall är det inte bara lättja. Det är även rädsla, brist på generositet.

Inför den oändliga panorama av själar som väntar på oss, inför detta dyrbara och fruktansvärda ansvar, kanske du tänker samma sak som jag ibland tänker: skall allt detta anförtros mig, mig som är så lite värd?

Då bör vi slå upp Evangeliet och se hur Jesus botar den som var född blind: med lera som han gjorde av stoft från marken och saliv. Och detta är de ögondroppar som ger ljus åt blinda ögon!

Detta är du och jag. Med insikt om vår svaghet, om vårt obefintliga värde, men — med Guds hjälp och vår goda vilja — är vi ögondroppar, för att upplysa, för att dela med oss av vår styrka till andra och till oss själva.