Texter på ämnet

En annan man med en stark tro skrev följande till mig: "När man tvingas vara isolerad märker man tydligt sina bröders hjälp. När jag begrundar att jag nu måste bära allt 'själv' tänker jag ofta på att om det inte vore för det 'sällskap vi håller varandra på avstånd' - de heligas välsignade gemenskap! - skulle jag inte kunna bevara den optimism som uppfyller mig".

En uppriktig föresats: att göra vägen behaglig och lätt för andra, för livet för med sig tillräckligt med bitterhet som det är.

Så länge som du fortsätter att vara övertygad om att alla andra alltid måste rikta sin uppmärksamhet huvudsakligen på dig, så länge som du inte bestämmer dig för att tjäna - att dölja dig själv och försvinna - kommer ditt umgänge med dina bröder, kollegor och vänner att vara en ständig källa till besvikelser, dåligt humör …, till högmod.

Din skyldighet att vara som en bror gentemot alla kommer att leda till att du utövar "de små sakernas apostolat" utan att någon märker det: med iver att tjäna, så att vägen blir behaglig för dem.

Det var mycket ansträngande för dig att avlägsna och glömma dina små bekymmer, dina personliga förhoppningar: futtiga och få, men djupt rotade.

- Däremot är du numera mycket säker på att dina förhoppningar står till dina bröder och att du skall ägna dig åt dem, bara åt dem, för att du har lärt dig att upptäcka Jesus Kristus i din nästa.

Undvik finkänsligt allt som kan såra andras hjärtan.

Om det finns tio sätt att säga nej, varför måste du då alltid välja det otrevligaste?

Dygden vill inte såra.

Tanken på döden kommer att hjälpa dig att odla den kristna kärlekens dygd, för just den här stunden som du är tillsammans med den ene eller den andre kanske är den sista … de eller du, eller jag, kan gå bort när som helst.

Undvik alltid att klaga, att kritisera, att skvallra … Undvik till varje pris allt det som kan leda till osämja mellan bröder.

Custos, quid de nocte? - Väktare, vad lider natten?

Må även du vänja dig vid att ha en dag i veckan som du går vakt: för att ge mera av dig själv, för att leva med mer kärleksfull vaksamhet i varje detalj, för att be och tukta dig lite mera.

Inse att Kyrkan är som en stor armé uppställd för strid. Och inom den armén försvarar du en "front", vid vilken det pågår anfall, strider och motangrepp. Förstår du?

Genom att föra dig närmare Gud, kommer den inställningen att få dig att göra dina dagar, den ena efter den andra, till dagar som du går vakt.