Texter på ämnet

En annan man med en stark tro skrev följande till mig: "När man tvingas vara isolerad märker man tydligt sina bröders hjälp. När jag begrundar att jag nu måste bära allt 'själv' tänker jag ofta på att om det inte vore för det 'sällskap vi håller varandra på avstånd' - de heligas välsignade gemenskap! - skulle jag inte kunna bevara den optimism som uppfyller mig".

De heligas gemenskap: den där unge ingenjören uttryckte det väl, när han sade "Fader, den där dagen och vid den där tiden bad du för mig".

Detta är och kommer alltid att vara den första grundläggande hjälp som vi skall bistå människorna med: bönen.

"Be för mig", sade jag till honom som jag alltid gör. Och han frågade förvånat: "Har det hänt något?"

Jag blev tvungen att förklara för honom att det ständigt händer oss alla något; och jag tillade att när man inte ber "händer det fler och värre saker".

Genom de heligas gemenskap måste du känna dig mycket förenad med dina bröder. Försvara denna välsignade enhet utan fruktan!

- Om du skulle vara ensam, så skulle dina ädla ambitioner vara dömda att misslyckas: ett ensamt får är nästan alltid ett förlorat får.

Försumma inte att varje dag säga "Jesus jag älskar dig" och att göra en andlig kommunion - åtminstone - som gottgörelse för alla skändningar och helgerån som han utstår för att kunna vara tillsammans med oss.

En tanke som kommer att hjälpa dig i svåra stunder: Ju mer min trohet ökar, desto bättre kommer jag att kunna bidra till att andra växer i samma dygd. - Och det är ju så tilldragande att känna varandras stöd!