Texter på ämnet

Det finns 10 punkter i »Smedjan« vars ämne är Rätta Avsikter  → att söka Guds ära .

Vilket arbete som helst, även det mest fördolda, även det mest obetydliga, bär inom sig Guds livs styrka, om det uppoffras till Herren.

Skaffa dig inga andra skyldigheter än … att verka för Guds ära, hans Kärlek, hans apostolat.

Förvänta dig inte att folk skall applådera ditt arbete.

Mer än så: ibland skall du inte ens förvänta dig att andra personer eller institutioner som också arbetar för Kristus skall förstå dig.

Sök bara Guds ära, älska alla och bekymra dig inte om att andra inte förstår dig.

Vi är inte goda bröder till våra bröder människorna om vi inte är beredda att handla rätt, även om vår omgivning misstolkar vårt uppträdande och reagerar på ett otrevligt sätt.

Vi skall ägna alla vårt livs ambitioner, stora såväl som små, åt att ära Gud Fadern, Gud Sonen, Gud den helige Ande.

Jag minns med rörelse hur de där mycket begåvade universitetsstudenterna — två blivande ingenjörer och två blivande arkitekter — med glädje arbetade för att göra i ordning ett studenthem. När de hade ställt in den svarta tavlan i en läsesal, var det första som de fyra konstnärerna skrev: Deo omnis gloria! — all ära till Gud.

Jesus, jag vet att du blev förtjust i det.

Vi lever inte för denna värld eller för vår heder, utan för Guds heder, för Guds ära, för att tjäna Gud: det är vad som driver oss!

Rätt avsikt består i att "endast och i allt" söka Guds ära.

När du oroas av tanken — ibland kommer den som en blixt, ibland som en smutsig och irriterande fluga som man jagar bort och som genast kommer tillbaka — att du inte har rätta avsikter, gör då alltid, omedelbart, en motsatt viljeyttring … och fortsätt att arbeta i lugn och ro, för Honom och med Honom.

Upprepa sakta under tiden, även om du tycker att det bara är en läpparnas bekännelse: Herre, jag önskar mig ingenting för egen del. Allt är för din ära och av kärlek till dig.

Ta till dig den där vännens tankar, som skrev så här: "Jag betraktade hur god Gud har varit mot mig och full av inre glädje hade jag kunnat ropa ’Fader, Fader!’ högt på gatan, så att hela världen kunnat få reda på att jag kände mig tacksam som en son gentemot sin far. Och även om jag inte ropade, skulle jag vända mig till honom med det ordet — Fader! — många gånger med låg röst, säker på att det skulle glädja honom.

Jag söker ingenting annat, jag vill bara vara honom till lags och ära honom: allt för Honom. Om jag söker min frälsning, min helgelse, så är det för att jag vet att han vill det. Om jag i mitt liv som kristen känner iver efter själar är det för att jag vet att han känner samma iver. Jag säger det verkligen: jag vill aldrig tänka på belöningen. Jag önskar mig ingen belöning: allt av kärlek!"

Vad underbart det är att leva av Gud! Vad underbart det är att inte önska någonting annat än hans ära!