Texter på ämnet

Herre, gör så att dina barn blir som kraftigt glödande kol, men utan flammor som syns på långt håll. Kol som får den första eldfängda punkten att brinna i varje hjärta som närmar sig dem …

Du kommer att se till att gnistan blir en brand: dina änglar — det vet jag, jag har själv sett det — är mycket duktiga på att blåsa på den glöd som göms i våra hjärtan … och ett hjärta fritt från aska kan inte vara annat än ditt.

Mästaren vill att du — som är djupt engagerad i denna värld som vi är satta att leva i och i alla männi­skornas verksamheter — skall vara salt och ljus (jfr Matt 5:13, 14): ljus som lyser upp människornas hjärtan och sinnen, salt som ger smak och skyddar från förruttnelse.

Så, om du saknar apostolisk iver kommer du att bli intetsägande och till ingen nytta¸ du kommer att svika andra människor och ditt liv blir absurt.

Om du är en annan Kristus, om du uppför dig som ett Guds barn, så kommer du var du än befinner dig,att tända eldar liksom Kristus, han lämnar inga hjärtan likgiltiga.

Min Jesus, jag ser på ditt kors och gläds åt din nåd, för ditt Golgata har vunnit den helige Ande åt oss … Och du ger dig själv till mig, varje dag, kärleksfull, galen, i den heliga hostian … Och du har gjort mig till en Guds son, och givit mig din Moder.

Jag kan inte nöja mig med att bara tacka. Mina tankar rusar iväg: Herre, Herre, så många männi­skor är så långt borta från dig!

Främja din iver efter apostolat i ditt liv, så att många kan komma att lära känna honom … älska honom … och känna sig älskade av honom!

Du skrev: "Jag hör dig ropa, min Kung, med hög röst som ännu genljuder: Ignem veni mittere in terram, et quid volo nisi ut accendatur? — jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann!"

Och sedan tillade du: "Herre jag svarar dig — med hela mitt väsen — med mina sinnen och förmågor: Ecce ego, quia vocasti me! — här är jag, du kallade ju på mig!"

Må detta ditt svar vara en verklighet i vardagen.

Ljuva Moder … för oss till den dårskap som gör att även andra blir dårar för vår Kristus.

Maria, ljuva Fru: må kärleken i oss inte vara en mareld, som även lik stadda i förruttnelse ibland åstadkommer. Må den vara en äkta, förtärande eld, som sätter allt den vidrör i brand.

När du har någon vid din sida — vem han än må vara — så sök, utan att göra konstigheter, efter ett sätt att smitta honom med din glädje över att vara och leva som ett Guds barn.

Utöva en glad, öm och kraftfull, mänsklig och övernaturlig kärlek till nästan; en tillgiven kärlek till nästan som kan bemöta alla med ett uppriktigt och naturligt leende och kan förstå medmänniskornas idéer och känslor.

Då kommer Kristi kärlek — som du lever på ett riktigt sätt, utan att ge efter i ditt personliga uppträdande eller i trosläran — att på ett behagligt och kraftfullt sätt ge dig en erövraranda: varje dag kommer du att hungra alltmer efter att arbeta för människorna.

Barn: brinner du inte av längtan efter att få alla att älska Honom?

Att vara kristen i världen innebär inte att isolera sig, tvärtom! Det innebär att älska alla människor och önska att sätta dem i brand med Guds kärleks eld.

Du bör verka som brinnande kol, som tänder eld var det än befinner sig; eller försök åtminstone höja den andliga temperaturen hos dem som vistas i din närhet, och få dem att leva ett intensivt kristet liv.

När du är tillsammans med en person bör du se en själ: en själ att hjälpa, att förstå, att leva tillsammans med och att rädda.

Be så här, du apostoliska människa: Herre, gör så att jag förstår att sporra människorna och i alla tända eldar av Kärlek, som skall vara den enda drivkraften i våra verksamheter.

I den stora mängden människor — alla själar intresserar oss — skall du vara jäsmedel så att du, med hjälp av Guds nåd och genom att besvara den, överallt kan verka som en surdeg, som ger kvalitet,

smak och volym och så att Kristi bröd därefter skall kunna bli näring för andra själar.

Försvara sanningen med kärlek och fasthet, när det handlar om sådant som rör Gud. Handla med helig oförskämdhet och påtala de fel du hör. Ibland är de bara små försåtligheter, ibland förhatliga påståenden eller skamlös okunskap, men vanligtvis är de bara uttryck för vanmakten hos de människor som inte kan tåla att Guds ord bär frukt.

Den dag som du inte försöker få andra att närma sig Gud — du, som alltid skall vara ett brinnande kol — kommer du att förvandlas till ett föraktligt kolstycke, eller en liten hög aska som sprids för minsta vindpust.

Du bör föra med dig eld, vara något som bränner, som brinner, som antänder eldar av kärlek till Gud, av trohet, av apostolat.

Det beror även på dig att många inte måste förblir i mörker, utan kan gå längs vägar som för till det eviga livet.

Då du betraktar det apostoliska arbetets skönhet, storhet och effektivitet, hävdar du att du får ont i huvudet av tanken på hur mycket som kvarstår att göra — så många människor väntar! —, och att du känner dig lycklig då du erbjuder dig själv till Jesus för att vara hans slav. Du längtar efter kors, smärta, Kärlek och själar. Utan att vilja det, sträcker du med en spontan rörelse — som är Kärlek — ut armarna och öppnar händerna för att Han må nagla fast dig vid sitt välsignade Kors: för att du må vara hans slav — serviam! — vilket är att härska.

Att dö är någonting gott. Hur kan man vara troende och samtidigt rädd för döden? … Men det vore fegt av dig att vilja dö så länge som Herren vill behålla dig på jorden. Att leva, leva och lida och arbeta av Kärlek: det är din uppgift.

Du blev mycket allvarlig då du hörde mig säga: Jag tar villigt emot döden när Han vill, som Han vill och där Han vill. Och samtidigt tycker jag att det vore "bekvämt" att dö snart, för vi bör vilja arbeta många år för Honom och, för hans skull, i tjänst för de andra.

Dö? … Så bekvämt! upprepar jag.

Säg, i likhet med den helige biskopen, gammal och sjuk: non recuso laborem⁹: Herre, så länge som jag kan vara till nytta för dig vägrar jag inte att leva och arbeta för dig.