Texter på ämnet

Se till att det i din mun som kristen — för det är vad du är och alltid bör vara — alltid finns det "tvingande", övernaturliga ord som berör, uppfordrar och är ett uttryck för din hängivna inställning till livet.

Coepit facere et docere — först handlade Jesus, sedan undervisade han. Du och jag bör vittna genom vårt exempel, för vi kan inte leva ett dubbelliv: vi kan inte lära ut vad vi inte själva gör. Med andra ord: vi bör lära ut det som vi åtminstone strävar efter att leva.

Du är mycket krävande. Överallt, rentav i offentliga toaletter, begär du att andra skall göra sin plikt — Det är deras skyldighet! säger du. Har du tänkt på om du iakttar dina arbetstider, på om du arbetar samvetsgrant?

Uppriktig fromhet, verklig kärlek till Gud, får en att arbeta och att uppfylla vardagens plikter — även om det kostar på.

Man har ofta betonat den fara som är förknippad med att handla utan ett inre liv som drivkraft: men man borde även understryka faran med ett inre liv — om det alls är möjligt — utan handlingar.

Den inre kampen avlägsnar oss inte från våra jordiska göromål: den får oss att genomföra dem bättre!

Din existens består inte i att upprepa likadana handlingar, för varje handling bör vara riktigare, effektivare, mer fylld av kärlek än den föregående. — Varje dag bör du ha mera ljus, mera iver … för Hans skull!

Varje dag bör du göra allt du kan för att lära känna Gud, för att "umgås" med honom, för att bli mer förälskad i honom för varje ögonblick som går och för att inte tänka på någonting annat än hans Kärlek och ära.

Du kommer att uppfylla den handlingsplanen, min son, om du inte — av någon som helst orsak! — försummar den tid du har satt av för bön, medvetenheten om Guds närvaro (med bönesuckar och andliga kommunioner för att tända din iver), din

heliga mässa, som du skall delta i med lugn och ro, och ditt arbete, som du skall avsluta väl för Hans skull.

Jag kommer aldrig att dela uppfattningen — även om jag respekterar dem som tycker så — att man skall skilja bönen från det aktiva livet, som om de vore oförenliga.

Vi som är Guds barn bör vara kontemplativa: personer som mitt i folkvimlet kan finna själens tystnad i ett konstant samtal med Herren; och titta på honom som man tittar på sin Fader, som man tittar på en Vän som man älskar till vansinne.

En from människa, som är from utan att vara bigott, utför sina arbetsuppgifter med perfektion, för hon vet att detta arbete är bön som frambärs till Gud.

Att vi är Guds barn kommer att få oss — jag insisterar — att ha en kontemplativ anda mitt i alla mänskliga aktiviteter — att vara ljus, salt och jäst genom bön, självtukt, troskunskap och yrkesbildning — och att uppnå följande målsättning: Ju djupare vi engagerar oss i världen, desto mer bör vi tillhöra Gud.

Äkta guld och diamanter finner man djupt i jordens inre, inte i sin egen handflata.

Din uppgift att helga — dig själv och andra — beror på den iver, den glädje, det dolda, normala, vanliga arbete du dagligen utför.