Texter på ämnet

Du har inte någon särskilt stark karaktär: vilken mani att alltid lägga dig i allt! Du vill till varje pris vara saltet i varje maträtt … Ta inte illa upp om jag talar klarspråk: Du duger inte som salt, för du har inte saltets egenskaper. Till skillnad från den oundgängliga kryddan har du inte förmågan att lösas upp och förbli obemärkt.

Du saknar offervilja. Däremot är du sprickfärdig av nyfikenhet och skrytsamt uppträdande.

Den träffande anmärkningen eller vitsen som du avstår från att säga; det vänliga leendet mot någon som stör dig; tystnaden inför orättvisa förebråelser; det välvilliga samtalet med personer du tycker är tråkiga och taktlösa; den dagliga ansträngningen för att ha överseende med besvärliga vanor hos dem du lever tillsammans med … När man gör allt detta uthålligt, är det verkligen en kraftfull inre tuktan.

Inget ideal blir verklighet utan offer. Förneka dig själv. Det är så ljuvligt att vara ett offer!

Låt oss i detta arma liv tömma lidandets bägare till sista droppen. Vad betyder det väl att lida tio, tjugo eller femtio år … när himmelriket varar för evigt, evigt … evigt? Och framför allt - och det är ett ännu bättre skäl för att lida än det ovannämnda, propter retributionem⁵ - vad betyder det väl att lida, om man lider för att trösta vår Herre, för att behaga honom i en anda av gottgörelse, förenade med honom på Korset - kort och gott: om man lider av Kärlek?

Man måste ge sig hän helt och hållet, man måste förneka sig själv totalt: offret måste bli till ett brännoffer.

Vad lite botgöringen är värd om man inte ständigt tuktar sig själv!