Texter på ämnet

Varför hänger du dig inte åt Gud en gång för alla … på riktigt … nu!?

När du ser din väg tydligt, så följ den. Varför kastar du inte av dig den feghet som håller dig tillbaka?

"Gå ut och förkunna evangelium … jag är med er". Jesus har sagt det … och han har sagt det till dig.

Fosterlandskärleken - som är lovvärd - får många att välja att ägna sitt liv åt att tjäna, åt att verka i någon "krigstjänst". Glöm inte att även Kristus har sin "krigstjänst" och folk som har utvalts att "tjäna" honom.

Et regni ejus non erit finis! - Och på hans rike skall icke vara någon ände! Gläder det dig inte att arbeta för ett sådant kungarike?

Nesciebatis quia in his quae Patris mei sunt oportet me esse? - Visste ni inte att jag måste vara hos min fader? Så svarade den tolvårige Jesus. Och han svarar så till en sådan mor som hans Moder, som letat efter honom i tre dagar och trott att hon förlorat honom.

Det svaret kompletteras av följande ord av Kristus som nedtecknats av evangelisten Matteus: "Den som älskar sin ar eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig".

Det är alltför enkelt att som du gör bedöma värdet av apostoliska företag av det man kan se av dem. Enligt samma måttstock borde du föredra hundra kilo kol framför en handfull diamanter.

Nu när du har hängett dig själv, så be Honom om ett nytt liv, om ett "sigill": för att ge stadga åt ditt uppdrag att vara en Guds man.

Det här - ditt ideal, din kallelse - är … vansinne.Och de andra - dina vänner, dina bröder - är galningar …

Har det inte hänt att du någon gång hört det ropet djupt inom dig? Svara, bestämt, att du tackar Gud för äran att tillhöra detta "dårhus".

Du skriver till mig: "Den stora önskan vi alla känner att se 'vår sak' gå framåt och utbredas, verkar förvandlas till otålighet. När kommer genombrottet, de stora framgångarna … när kommer vi att ha vunnit världen?".

Och du tillägger: "Den här önskan kommer inte att vara förgäves, om vi ger utlopp för den genom att 'utöva påtryckningar' på Herren och tjata på honom: då kommer vi att ha utnyttjat tiden mycket väl."

Jag kan förstå att du lider av att under din påtvingade sysslolöshet tänka på den stora uppgift som finns kvar att uträtta. Hela världen är för liten för att rymma ditt hjärta, och ändå måste du nöja dig … med ett obetydligt litet rutinjobb.

Men när skall vi annars säga vårt fiat²⁵?

Tvivla inte på att din kallelse är den största nåd som Herren kunnat visa dig. Var tacksam för den.