Texter på ämnet

Av skäl som vi inte behöver gå in på här - men som Jesus, som leder oss från Tabernaklet, mycket väl känner till - har mitt liv på ett särskilt sätt gjort mig medveten om att jag är Guds barn och jag har känt glädjen av att kunna försätta mig i min Faders hjärta för att gottgöra, för att rena mig, för att tjäna Honom, för att förstå och förlåta alla i kraft av hans kärlek och min ödmjukelse.

Därför vill jag nu insistera på att det är nödvändigt att ni och jag återfår krafter och vaknar ur den slappa dvala som vi så lätt försjunker i, och att vi ånyo, på ett djupare och samtidigt mer direkt sätt, blir medvetna om att vi är Guds barn.

Jesu exempel, hela Kristi vandring i denna del av Orienten, hjälper oss att tränga in i denna sanning. Vi godtar ju människors vittnesbörd - läser vi i dagens epistel - men Guds betyder mer. Och vad består Guds vittnesbörd i? Det är återigen den helige Johannes som talar: Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi. … Mina kära, nu är vi Guds barn.

Under årens lopp har jag försökt att stödja mig på denna glädjande verklighet utan att vackla. Min bön har alltid varit densamma, oavsett vilka omständigheter jag befunnit mig i, även om tonen varierat. Jag har sagt till Honom: Herre, du har satt mig här; du har anförtrott mig det ena eller det andra, och jag förtröstar på dig. Jag vet att du är min Fader och jag har alltid sett att barn litar fullständigt på sina fäder. Min erfarenhet som präst har bekräftat för mig att då människor överlämnar sig på detta sätt i Guds händer, förvärvar de en stark, djup och fridfull fromhet som sporrar dem till att ständigt arbeta med rätta avsikter.

Jesu Kristi exempel

Quasi modo geniti infantes … Jag har med glädje försökt sprida denna inställning, att vi är Guds små barn, som kommer att få oss att känna innebörden av följande ord som också ingår i mässans liturgi: alla som är födda av Gud besegrar världen, övervinner svårigheter, avgår med segern i kampen för frid i människors själar och i samhället.

Vår klokhet och styrka består just i övertygelsen om vår litenhet, om vår intighet inför Guds ögon; men det är Han som manar oss att samtidigt handla med trygg förtröstan och förkunna Jesus Kristus, hans enfödde Son, trots våra fel och vårt personliga elände, under förutsättning att vi inte upphör att kämpa för att övervinna dem.

Ni har säkert ofta hört mig upprepa följande råd ur den heliga Skrift: Discite benefacere, Lär att göra vad gott är, för det är säkert att vi måste lära oss och andra att göra vad gott är. Vi måste börja med oss själva, genom att anstränga oss för att upptäcka vad som är det goda som vi skall eftersträva för var och en av oss, för var och en av våra vänner, för varje människa. Jag känner ingen bättre väg för att betrakta Guds storhet än att lära sig tjäna, med utgångspunkt i det outsägliga men enkla faktum att han är vår Fader och vi hans barn.

Blir ni inte rörda av att höra hur Aposteln Johannes, på sin ålders höst, ägnar större delen av ett av sina brev åt att uppmana oss att handla enligt denna gudomliga lära? Den kärlek som bör förena oss kristna har sin källa i Gud, som är Kärlek. Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Han dröjer vid den broderliga kärleken, för genom Kristus har vi blivit Guds barn: Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi.

Och medan han kraftfullt skakar om våra samveten för att de skall bli mer mottagliga för Guds nåd, insisterar han på att vi har fått ta emot ett underbart bevis på Faderns kärlek till människorna: Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder. Herren tog initiativet, han kom oss till mötes. Han gav oss detta exempel för att vi tillsammans med Honom skulle tjäna våra medmänniskor, för att vi - jag tycker om att upprepa det - generöst skall lägga våra hjärtan på golvet för att andra skall ha någonting mjukt att gå på och deras kamp bli behagligare. Vi bör uppföra oss så, för vi är skapade till att vara barn till samme Fader, denne Fader som inte tvekade att utge sin älskade Son för oss.