På din himmel har det tornat upp sig stora moln av viljelöshet, av tappat intresse. Det har vräkt ned störtskurar av sorg, med en tydlig känsla av att du är hämmad. Och som kronan på verket har du fångats i en fälla som gillrats av den nedstämdhet som beror på en mer eller mindre objektiv sanning: så många års kamp … och ändå är du så långt efter, har så långt kvar.

Allt detta är nödvändigt, och Gud räknar med det. För att uppnå gaudium cum pace - den sanna glädjen och friden - måste vi inte bara vara övertygade om vårt gudomliga barnaskap, som fyller oss med optimism, utan även erkänna vår personliga svaghet.