Vi bad vår kvällsbön mitt ute på fältet, strax före solnedgången. För en åskådare som inte visste vad vi höll på med, måste vi ha sett lite underliga ut. Vi satt tysta på marken, och tystnaden bröts bara när vi läste några punkter för vår betraktelse.

Den där bönen ute på fältet, då vi "tryckte på" för alla dem som kom med oss, för Kyrkan och för själarna, gladde himlen och gav frukt. Vilken plats som helst är lämpad för detta möte med Gud.