210

Ibland, när jag står ansikte mot ansikte med dessa sovande själar får jag lust att skrika, att skaka dem, att få dem att reagera, för att de skall väckas ur den fruktansvärda dvala som de är försjunkna i. Det är så sorgligt att se dem gå, famlande i mörkret likt blinda, utan att hitta vägen!

- Vad väl jag förstår att Jesus grät över Jerusalem, till följd av sin fullkomliga kärlek …

Denna punkt på ett annat språk