Texter på ämnet

Han hade en doktorsgrad i juridik och en i filosofi, han förberedde ett uttagningsprov för en professur vid Madrids universitet. Han hade gjort en lysande karriär i två krävande ämnen.

Jag fick ett meddelande från honom: han var sjuk och ville att jag skulle besöka honom. Jag anlände till pensionatet där han bodde. - "Fader, jag är döende" var orden han hälsade mig med. Jag tröstade honom tillgivet. Han ville göra en generalbikt. Samma natt dog han.

En arkitekt och en läkare hjälpte mig att klä liket.

- Vid åsynen av den unga kroppen som snart började sönderfalla … enades vi tre om att de båda universitetskarriärerna inte var värda någonting, i jämförelse med den definitiva karriär som han hade krönt som en god kristen.

Döden kommer, ofrånkomligt. Vilken tom fåfänglighet är det därför inte att göra livet här nere till tillvarons mitt! Se så många människor som lider. Vissa för att deras liv tar slut, det gör dem ont att lämna det; andra för att det pågår, det tråkar ut dem … I båda fallen är det meningslöst att betrakta vår jordiska vandring som ett mål i sig.

Man måste göra sig fri från den logiken och förankra sig i en annan: den eviga. Det är nödvändigt att göra en helomvändning: att tömma sig på sig själv, på sina egocentriska motiv, som är förgängliga, för att återfödas i Kristus, som är evig.

Non habemus hic manentem civitatem - här på jorden har vi ingen stad som består. - Och för att vi inte skall glömma det visar sig denna sanning, ibland grymt, vid dödsögonblicket: i form av oförståelse, förföljelse, förakt … - Och alltid i ensamhet, för även om vi är omgivna av tillgivenhet dör vi alla ensamma.

- Låt oss därför kapa alla förtöjningar! Låt oss ständigt förbereda oss inför detta steg, som kommer att försätta oss i den Heliga Treenighetens närvaro för evigt.