Texter på ämnet

Varför skvallrar så många, frågar du dig själv sårad … Vissa gör det på grund av någon felaktig uppfattning de har, av fanatism eller illvilja. - Men de flesta upprepar dumheter av ren tröghet, ytlighet, okunnighet.

Därför upprepar jag igen: om du inte kan berömma och det inte är nödvändigt att säga något, så tig!

När den som är offer för förtal lider i tysthet, fortsätter "bödlarna" obarmhärtigt i sin modiga feghet.

Tvivla alltid på vissa högtidliga uttalanden om de som hävdar något aldrig har försökt eller velat tala med den berörde.

Det finns många sätt att genomföra en undersökning på. Med lite illvilja kan man, om man lyssnar till skvaller, fylla tio stora volymer med anklagelser mot vilken som helst hedervärd person eller värdig organisation. - Och mer därtill, om personen eller organisationen arbetar effektivt. - Och ännu mycket mer, om effektiviteten är apostolisk …

Det är ett sorgligt arbete som organisatörerna av sådana undersökningar utför, men de som erbjuder sig att agera högtalare åt orättvisa och ytliga påståenden intar en ännu sorgligare hållning.

Tvivel - i fråga om andras kunskap eller rykte - är en planta som det är lätt att så men som det krävs mycket ansträngning för att rycka upp.

Hyckleri gör alltid att de som odlar det lever ett liv av bitter och hätsk självtukt.

Inför sådana förslag som Herodes: "Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom", ber vi om den helige Andes hjälp för att han må skydda oss från "försvar eller fagra löften" från skenbart välvilliga personer.

- Vi kommer inte att sakna Tröstarens ljus om vi, i likhet med de tre vise männen, söker sanningen och talar uppriktigt.

Säger du att det finns de som tar illa upp för att du säger saker i klara ordalag?

- De kanske har dåligt samvete och måste dölja det på det sättet.

- Fortsätt handla som du gör för att hjälpa dem att reagera.

Så länge som du tolkar andras avsikter i ond tro, har du inte rätt att kräva förståelse för egen del.

Du pratar ständigt om att man måste ändra och reformera saker och ting. Bra … reformera dig själv - du är i stort behov av det - så kommer du att ha påbörjat reformationen.

Och tills du gör det tror jag inte på dina uppmaningar till förnyelse.

Det finns människor som är så till den milda grad fariséiska … att de blir upprörda när de hör andra upprepa exakt samma sak som de själva tidigare har sagt.

Du lägger dig i allt så till den grad, att det verkar som om du inte ägnar dig åt någon annan uppgift än att dyka in i andras liv. Och när du till slut snubblar på en hederlig man med en energisk vilja som hejdar dig, beklagar du dig offentligt som om han hade förolämpat dig.

- Så långt har fräckhet och ett snedvridet samvete fört dig … och många andra.

I ett enda drag vill du tillskansa dig "hedern" i den sanna ståndpunkten och de gemena "fördelarna" med den motsatta ståndpunkten … - Detta kallas, på alla språk, dubbelspel.

Så goda de är! De är beredda att "förlåta" det som inte förtjänar annat än beröm!

Det är ett gammalt trick att förföljaren påstår sig vara förföljd … Den folkliga visdomen har redan sammanfattat det i ett gammalt ordspråk: att kasta sten och sedan ta på sig själv bandage.

Kan det vara sant att det - tyvärr - finns många som handlar orättvist genom att sprida förtal men sedan åberopar medlidande och hederlighet för att offret inte skall kunna försvara sig?

Det är sorgligt att höra ordet "ekumenik" användas av katoliker som behandlar andra katoliker illa.

Vilken felaktig syn på objektivitet! De försöker fokusera personer eller uppgifter med sina egna bristers deformerade linser och med syrlig oförskämdhet kritiserar de eller tillåter sig att erbjuda råd.

- En konkret föresats: att tala i Guds närvaro och tillämpa samma ord på vårt eget handlande när vi tillrättavisar eller ger råd.

Använd dig aldrig av - den alltid klandervärda - metoden att organisera anfall mot någon genom förtal … Och ännu mindre med anförande av moraliska skäl, som aldrig rättfärdigar en omoralisk handling.

Vänj dig vid att tala väl om allt och alla: särskilt om dem som arbetar i Guds tjänst.

Och när det inte är möjligt: tig! Även häftiga eller lättsinniga kommentarer kan gränsa till skvaller eller förtal.

En redlig grabb som just hade hängett sig till Gud på ett djupare plan sade: "Nu måste jag prata mindre, besöka sjuka och sova på golvet".

- Tillämpa det på dig själv.

Man skall inte prata om Kristi präster annat än för att berömma dem!

- Jag önskar av hela min själ att mina bröder och jag skall vara mycket medvetna om det i vårt dagliga handlande.

Lögnen är mångfacetterad: halvsanningar, intriger, skvaller … - Men den är alltid ett vapen för ynkryggar.

De som har talat illa med dig om din vän som är lojal mot Gud kommer även att skvallra om dig, när du väl har bestämt dig för att uppföra dig bättre.

Vissa kommentarer kan bara såra dem som känner sig träffade. När man - med sitt huvud och sitt hjärta - följer Herren, tar man därför emot kritik som rening och därigenom tjänar den som en sporre för att man skall gå med raskare steg.

Se upp för dem som sprider förtal och insinuationer som vissa tar till sig av lättsinne och andra i ond tro, som förstör friden i sin omgivning och förgiftar den allmänna opinionen.

Ibland kräver den sanna kärleken att man avslöjar sådana angrepp och deras upphovsmän. Gör man inte det kan de, och de som hör dem, med sina förvrängda eller dåligt bildade samveten tro att den som tiger, samtycker.

Jag skriver den här punkten för att du och jag skall kunna lägga ifrån oss denna bok med ett leende och för att lugna de troskyldiga läsare som av oförstånd eller illvilja ville se ett kabbalistiskt budskap i att Vägen hade 999 punkter.