Texter på ämnet

Vissa människor ser ut som om de känner att de måste försvara sig, när de talar om Gud eller om apostolat. Kanske är det för att de inte har upptäckt värdet av mänskliga dygder, men däremot är rejält deformerade och fega på det andliga planet.

Var inte som de som blir rädda för en fiende vars enda styrka är hans "aggressiva röst".

Var inte människor med ett inskränkt synfält, minderåriga män eller kvinnor, närsynta, som inte kan omfamna den övernaturliga, kristna horisont som vi har som är Guds barn. Gud och djärvhet!

Djärvhet är inte oförsiktighet, inte obetänksam dumdristighet, och heller inte vanligt mod.

Djärvhet är styrka, en kardinaldygd som är nödvändig för själslivet.

Du bestämde dig, mer på grund av att du hade tänkt igenom saken än för att du brann av entusiasm.

Även om du önskade känslor, hade du inte plats för dem. Du gav dig själv när du blivit övertygad om att Gud ville det.

Och sedan den stunden har du inte "känt" något allvarligt tvivel, men väl en lugn, fridfull, glädje som ibland blir översvallande. Så belönar Gud djärva handlingar av Kärlek.

Frid! Djärvhet!

Gör med dessa dygder rent hus med femtekolonnen av ljumma, förskrämda och förrädare.

Var modig i din bön, så kommer Herren att förvandla dig från pessimist till optimist; från blyg till djärv; från klentrogen till en människa med tro, till en apostel!

Vill du leva så heligt djärvt att Gud skall kunna verka genom dig? Vänd dig till Jungfru Maria, så kommer hon att följa dig längs ödmjukhetens väg, så att du inför det som är omöjligt för det mänskliga förståndet kan svara med ett fiat - må det ske! - som förenar jorden med Himlen.