Texter på ämnet

Många förhållanden, oavsett om de är materiella, tekniska, ekonomiska, sociala, politiska, kulturella … förvandlas, om de lämnas åt sig själva eller i händerna på dem som saknar vår tros ljus, till väldiga hinder för det övernaturliga livet. De blir slutna och fientliga gentemot Kyrkan.

Du som är kristen - forskare, författare, vetenskapsman, politiker, arbetare … - är skyldig att helga dem.

Minns att hela skapelsen - skriver aposteln Paulus - ännu ropar som i födslovåndor och väntar på Guds barns befrielse.

Arbetet är människans ursprungliga kallelse, en Guds välsignelse, och de som anser att det är ett straff har en sorgligt felaktig uppfattning.

Herren, den bäste far som finns, satte den ursprungliga människan i Edens lustgård ut operaretur - för att bruka den.

Att studera, att arbeta. Det är osvikliga plikter för varje kristen. Därigenom försvarar vi oss mot Kyrkans fiender och drar till oss - genom vårt yrkesmässiga anseende - många andra människor som kämpar isolerade trots att de är goda. Studier och arbete är grundläggande vapen för den som vill vara en apostel mitt i världen.

Du får mycket hjälp - säger du till mig - av den här tanken: hur många handelsidkare har väl inte blivit helgon sedan de första kristnas tid?

Och du vill bevisa att det är möjligt även nu … - Herren kommer inte att överge dig i din uppgift.

Man kan inte helga ett arbete som mänskligt sett är slarvigt utfört, för vi får inte skänka Gud dåligt utförda uppgifter.

Här är en ständigt aktuell och heroisk uppgift för en vanlig kristen: att alltid utföra de mest olikartade uppgifter på ett heligt sätt, även dem som kan verka helt betydelselösa.

Låt oss arbeta, och låt oss arbeta mycket och väl, utan att glömma att vårt bästa vapen är bönen. Därför tröttnar jag aldrig på att upprepa att vi måste vara kontemplativa människor mitt i världen, som ser till att förvandla sitt arbete till bön.

Du skriver till mig från köket, vid spisen. Det börjar bli kväll. Det är kallt. Bredvid dig sitter din lillasyster - den senaste som upptäckt det gudomliga vansinnet i att leva sitt kristna kall fullt ut - och skalar potatis. Ytligt sett - tänker du - arbetar hon som förut. Men ändå är skillnaden mycket stor!

- Det är sant: förut "bara" skalade hon potatis; nu helgar hon sig genom att skala potatis.

Du hävdar att du undan för undan börjar förstå vad som menas med "prästerligt sinne" … Bli inte arg om jag svarar att dina handlingar visar att du bara förstår det i teorin. - Varje dag händer dig samma sak: på kvällen, när det är dags för samvetsrannsakan, är du idel önskningar och goda föresatser. På morgonen och kvällen, då du arbetar, är du idel invändningar och undanflykter.

Är det så du lever ditt "heliga prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus"?

Då du återupptog din vanliga verksamhet slank det ur dig vad som liknade en protest: Ständigt samma sak!

Och jag sade till dig: - Ja, ständigt samma sak.

Men den här oansenliga uppgiften - samma som dina arbetskamrater utför - måste för dig vara en konstant bön, med samma hjärtliga ord men med ny musik varje dag.

Det är i allra högsta grad vår uppgift att omvandla vardagens prosa till episk dikt.

I den heliga Skrift står att stultorum infinitus est numerus - de dåraktigas antal är oändligt - och du tycker att deras antal verkar växa för var dag som går. På de mest skiftande platser, i de mest oväntade sammanhang, insvepta i den mantel av prestige som deras befattningar - och även "dygder" - ger dem. Du kommer att behöva stå ut med mycket dumhet och dåligt omdöme.

Men jag förstår inte varför du förlorar det övernaturliga perspektivet på ditt liv och förblir likgiltig. Nivån på ditt inre liv måste ha nått ett lågvattenmärke om du står ut med de här situationerna - och du har inget annat val än att stå ut med dem - på grund av mänskliga motiv …

Om du inte hjälper dem att upptäcka vägen genom ett ansvarsfullt och väl avslutat - helgat! - arbete blir du som dem - en dåre - eller deras medsvurne.

För att förringa en annans arbete muttrade du: han har bara gjort sin plikt.

Och jag tillade: - Tycker du att det är lite? Om vi gör vår plikt belönar oss Herren med himlens lycksalighet: euge serve bone et fidelis … intra in gaudium Domini tui - Bra, du har varit en god och trogen tjänare … gå in till glädjen hos din herre!