Texter på ämnet

Herren har rätt till - och för oss är det en plikt - att vi "i varje ögonblick" ärar honom. Om vi slösar bort vår tid berövar vi alltså Gud ära.

En otålig och oordnad strävan efter att göra karriär kan dölja egenkärlek just under förevändningen att man vill "tjäna människorna". Lögnaktigt - det är just vad det är - försöker vi rättfärdiga oss med att vi inte får försumma vissa tillfällen och gynnsamma omständigheter …

Vänd din blick mot Jesus: Han är "Vägen". Även under sina år i det fördolda uppkom det tillfällen och omständigheter som var "mycket gynnsamma" för att påskynda hans offentliga liv. Exempelvis när han var tolv år och lärarna i templet häpnade över hans frågor och svar … Men Jesus Kristus gör sin Faders vilja och väntar: han lyder!

- Utan att förlora din heliga strävan att föra hela världen till Gud, skall du när möjligheten att ta sådana initiativ infinner sig - kanske är de tecken på en önskan att desertera - komma ihåg att även du skall lyda och ägna dig åt ditt gråa, inte särskilt skimrande arbete, tills Herren ber dig göra någonting annat: Han har sin tid och sina vägar.

De som missbrukar sin privilegierade ställning - som följer av pengar, börd, rang, ämbete, intelligens … - genom att förödmjuka dem som är sämre lottade, visar sig vara enfaldiga och högmodiga.

De skvallrar. Och sedan ser de själva till att någon genast kommer och berättar för dig vad som "sägs" … - Gemenhet? Utan tvekan. Men förlora inte din frid, eftersom deras prat inte kan skada dig om du arbetar med ärliga avsikter … - Tänk så här: vad dumma de är, vad lite hänsyn de visar, vilken brist på lojalitet gentemot sina bröder… och särskilt gentemot Gud!

Och börja inte skvallra själv, under förevändning att du skulle ha en missuppfattad rätt till replik. Om du måste prata, så använd dig av den broderliga tillrättavisningen, som Evangeliet råder dig att göra.