Texter på ämnet

När försvaret av tron står på spel, hur kan man då både önska att inte misshaga Gud och att samtidigt inte stöta sig med omgivningen? De båda önskningarna utesluter varandra, antingen det ena eller det andra! Offret måste vara ett brännoffer: allt måste förbrännas …, även oron för "vad skall folk säga" och det som kallas rykte.

Nu förstår jag tydligt att den "heliga oförskämdheten" har djupa rötter i Evangeliet! Gör Guds vilja … och tänk på hur Jesus förtalades, bespottades, örfilades, fördes inför ynkliga människors domstolar … och teg! Föresats: att böja huvudet inför förolämpningar och - samtidigt som man räknar med den förnedring som utan tvekan kommer - fortsätta i det gudomliga uppdrag som vår Herres barmhärtiga Kärlek har velat anförtro åt oss.

Du är inte lycklig för att du alltid låter allting kretsa kring dig själv som om du alltid stod i centrum: om du har ont i magen, om du är trött, om man har sagt dig det ena eller det andra …

- Har du försökt att tänka på Honom och, för Hans skull, på andra?

Efter den första entusiasmen har du råkat ut för osäkerhet, tvivel, fruktan. Du oroar dig för studierna, för din familj, för ekonomin och framför allt för tanken på att du inte kan, att du kanske inte duger, att du saknar livserfarenhet.

Jag skall ge dig ett säkert botemedel mot den här oron - som beror på djävulens frestelser eller på din brist på generositet! "Förakta" den, ta bort de där tankarna från ditt minne. Det predikade Mästaren med eftertryck redan för tjugo århundraden sedan: "Se er inte om!"

Om din fantasi kretsar kring dig själv och skapar påhittade situationer och omständigheter som vanligtvis inte överensstämmer med din väg, så kommer dessa helt i onödan att distrahera dig, att göra dig kall och ta dig ur Guds närvaro. Det är fåfänga.

Om din fantasi kretsar kring andra, är det lätt att du råkar ut för bristen att döma dem - när det inte är din uppgift - och att tolka deras handlande på ett småaktigt och inte särskilt objektivt sätt. Det är förhastade omdömen.

Om din fantasi kretsar kring dina egna talanger, kring sådant du brukar säga, om den beundran du väcker hos andra, så utsätter du dig för risken att förlora de rätta avsikterna med ditt handlande och att ge efter för högmodet.

Att släppa lös fantasin brukar vanligtvis innebära att man slösar bort tid och när man inte kontrollerar den, banar man dessutom väg för en lång rad frivilliga frestelser.

- Försumma inte en enda dag den inre tuktan.

Jag skulle kunna uppföra mig bättre, vara mer bestämd, sprida mer entusiasm … Varför gör jag det inte?

För att - förlåt min uppriktighet - du är korkad. Djävulen är mer än väl medveten om att en av de sämst bevakade dörrarna till själen är den mänskliga dumheten: fåfängan. Genom den anfaller han med all kraft: pseudosentimentala minnen, hysteriskt svart-får-komplex, ogrundade intryck av avsaknad på frihet …

Vad väntar du på för att ta till dig Mästarens uppmaning: vaka och be, för ni vet inte när dagen och timmen är inne.

Det finns människor som verkar ägna sig åt att hitta på lidanden och som torterar sig med sin egen inbillningsförmåga.

När de sedan drabbas av rent objektiva sorger och motgångar, förmår de inte stå som Jungfru Maria vid Korsets fot, med blicken fäst på hennes Son.

Vänj dig vid att tala väl om allt och alla: särskilt om dem som arbetar i Guds tjänst.

Och när det inte är möjligt: tig! Även häftiga eller lättsinniga kommentarer kan gränsa till skvaller eller förtal.

En redlig grabb som just hade hängett sig till Gud på ett djupare plan sade: "Nu måste jag prata mindre, besöka sjuka och sova på golvet".

- Tillämpa det på dig själv.

Man skall inte prata om Kristi präster annat än för att berömma dem!

- Jag önskar av hela min själ att mina bröder och jag skall vara mycket medvetna om det i vårt dagliga handlande.