Texter på ämnet

När man arbetar för att utvidga ett apostoliskt företag är "nej" aldrig ett definitivt svar: insistera!

Du är alldeles för "försiktig" eller alltför lite "övernaturlig" och därför skjuter du över målet: hitta inte själv på "hinder" och försök inte lösa dem alla.

- Den som lyssnar på dig kanske är lite mindre "listig" eller mera "generös" än vad du är, och eftersom han litar på Gud kommer han inte att komma med så många "men".

Det finns vissa sätt att handla som är så försiktiga att de kort sagt är småsinta.

Det här kan du vara övertygad om: När man arbetar för Gud finns inga svårigheter som man inte kan övervinna, ingen nedstämdhet som gör att man lämnar uppgiften, inga misslyckanden värda namnet, hur fruktlösa resultaten än verkar vara.

Din tro är inte tillräckligt verksam: Den är snarare skenhelig än tron hos en man som kämpar för att bli helig.

Frid! Djärvhet!

Gör med dessa dygder rent hus med femtekolonnen av ljumma, förskrämda och förrädare.

Du försäkrade mig om att du ville kämpa utan avbrott. Och nu kommer du och ser ut som om du vore vingklippt.

Se här, även mänskligt sett är det bra att du inte får allt färdigt från början, utan bekymmer. Något - mycket! - måste du bidra med själv. Hur kommer du annars att "göra dig" helig?

Du ger dig inte in i det där övernaturliga företaget för att - säger du - du är rädd för att inte vara folk till lags, eller för att göra något olyckligt misstag. - Om du tänkte mer på Gud, så skulle de där svepskälen försvinna.

Ibland, när jag tänker på att några få fiender till Gud och hans Kyrka lever på att många goda människor är rädda, fylls jag av skam.

Medan vi talade hävdade han att han föredrog att aldrig lämna rucklet där han bodde, för han tyckte mera om att räkna bjälkarna i taket på "sitt" skjul än himlens stjärnor.

- Det finns många som är som han, som inte kan bortse från sina små angelägenheter för att lyfta blicken mot himlen: det är hög tid att de vidgar sina vyer!

Jag förstår den övernaturliga och mänskliga glädje som den där personen kände, som hade lyckan att vara i främsta ledet i den gudomliga sådden.

"Det är underbart att känna sig unik, för att röra om en hel stad och dess omgivning", upprepade han för sig själv, mycket övertygad.

- Vänta inte tills du kan räkna med större medel eller tills det kommer andra: människorna behöver dig idag, nu.

Du fick mig att le, för jag förstår dig mycket väl, när du sade: Jag hänförs av möjligheten att åka till nya länder, att bana väg, kanske mycket långt borta … Jag borde kontrollera om det finns människor på månen.

- Be Herren att öka denna apostoliska iver.