Texter på ämnet

Må vi alltid handla så, i Guds närvaro, att vi inte måste gömma någonting för människorna.

Du saknar inre liv. Det är för att du inte låter din bön omfatta dina närmastes bekymmer och din iver att vinna nya apostlar; för att du inte anstränger dig att se klart, att fatta konkreta föresatser och genomföra dem; för att du inte har ett övernaturligt perspektiv på dina studier, arbetet, dina samtal, ditt umgänge med andra …

- Hur har du det med Guds närvaro, som är en följd av och ett uttryck för din bön?

Inte? … För att du inte hade tid? Du har tid. Dessutom, vad kommer ditt arbete att leda till om du inte har tänkt över det i Herrens närvaro för att få ordning på det? Hur kommer du att kunna avsluta arbetsdagen med mänsklig perfektion utan att samtala med Gud? - Hör här, det är som om du skulle påstå att du inte har tid att studera för att du är mycket upptagen med din undervisning … Utan att studera kan man inte undervisa bra.

Bönen går före allt. Om du förstår det, men inte omsätter det i praktiken, så kan du inte komma och påstå att du inte har tid: du har helt enkelt inte lust att be!

Be, be mera! - Det kan verka olämpligt nu, under tentamensperioden, när du har mera arbete … Du behöver bönen, och inte bara din vanliga bön, som uttryck för andakt. Du behöver be även på stunder som du annars skulle slösa bort, mellan uppgifterna, i stället för att låta dina tankar kretsa kring dumheter.

Det saknar betydelse om du - trots dina ansträngningar - inte lyckas koncentrera dig och nå inre samling. Den bönen kan vara mycket mera värd än den bön du bad i godan ro i kapellet.

En effektiv vana för att upprätthålla Guds närvaro under dagen: varje dag skall det första avtalade mötet vara med Jesus Kristus.

Vänj dig vid att be muntliga böner på morgonen, när du klär på dig, som små barn gör. - Sedan kommer du under dagen att lättare minnas att du är i Guds närvaro.

Du skjuter alltid upp rosenkransen till senare och sedan slutar det med att du inte ber den alls för att du är för trött. - Om du inte har någon annan tid, så be den på gatan utan att någon märker det. Dessutom kommer det att hjälpa dig att minnas att du är i Guds närvaro.

För din dagliga samvetsrannsakan: har jag låtit det gå en timme utan att tänka på Gud min Fader? Har jag talat med honom med en sons kärlek?

- Du kan!

Vi får inte lura oss själva … Gud är inte en skugga, en avlägsen varelse som skapar oss och sedan överger oss. Han är inte en husbonde som går sin väg och inte återvänder. Trots att vi inte förnimmer honom med våra sinnen är hans existens mycket verkligare än alla de verkliga ting som vi rör och ser. Gud är här, med oss, närvarande, levande: Han ser oss, han hör oss, han leder oss och betraktar våra minsta handlingar och våra mest dolda avsikter.

Vi tror det … men lever som om Gud inte fanns! Vi har inte en enda tanke för honom, inte ens ett ord. Vi varken lyder honom eller försöker att bemästra våra lidelser, vi uttrycker inte vår kärlek till honom och gottgör honom inte för alla förorätter …

- Tänker vi fortsätta att leva med en död tro?

Hur många "ohjälpliga" handlingar skulle du inte kunna avhjälpa, om du levde i Guds närvaro!

Hur skall du kunna leva i Guds närvaro, om du ständigt tittar överallt? - Det är som om … du vore berusad av struntsaker.

Varje dag känner du dig mer försjunken i Gud …, säger du mig. Då kommer du varje dag att stå närmare dina bröder.