Texter på ämnet

Det är inte sant att det finns en motsättning mellan att vara en god katolik och att troget tjäna det civila samhället. Det finns inget skäl för att Kyrkan och Staten skulle komma i konflikt då de legitimt utövar sin respektive myndighet inför den uppgift som Gud har anförtrott åt dem.

De ljuger - just det: ljuger! - som påstår motsatsen. Det är samma personer som i en falsk frihets namn skulle vilja, helt "älskvärt", att vi katoliker återvände till katakomberna.

Världsliga människor anstränger sig för att människorna skall förlora Gud så snart som möjligt, och sedan för att de skall förlora världen … De älskar inte denna vår värld, de exploaterar den och trampar på andra!

- Se till att inte du också blir ett offer för detta dubbla bedrägeri.

Här är ett grundläggande fel som du måste vara på din vakt mot: att tänka att din tids eller din miljös vanor och krav - som kan vara hederliga och berättigade - inte kan inordnas under och rättas efter heligheten i Jesu Kristi morallära.

Lägg märke till att jag underströk att det gällde sådant som är hederligt och berättigat. Andra vanor och krav lämpar sig inte för goda medborgare.

Man kan inte skilja religionen från livet, varken i tanken eller i vardagens verklighet.

Vi kan inte sitta med armarna i kors när en subtil förföljelse dömer Kyrkan till att tyna bort, tvingar bort henne från det offentliga livet och, framför allt, förhindrar henne från att delta i utbildningen, kulturen, familjelivet … De rättigheterna är inte våra: de är Guds och han har anförtrott dem åt oss katoliker … för att vi skall utöva dem!

Många förhållanden, oavsett om de är materiella, tekniska, ekonomiska, sociala, politiska, kulturella … förvandlas, om de lämnas åt sig själva eller i händerna på dem som saknar vår tros ljus, till väldiga hinder för det övernaturliga livet. De blir slutna och fientliga gentemot Kyrkan.

Du som är kristen - forskare, författare, vetenskapsman, politiker, arbetare … - är skyldig att helga dem.

Minns att hela skapelsen - skriver aposteln Paulus - ännu ropar som i födslovåndor och väntar på Guds barns befrielse.

Redan för många år sedan insåg jag med all önskvärd tydlighet en sanning som alltid kommer att gälla. Omgivningen och samhället, som har avlägsnat sig från den kristna tron och moralen, behöver ett nytt sätt att leva och sprida Evangeliets eviga sanning: i samhällets innersta, i världen, skall Guds barn stråla med sina dygder som lyktor i mörkret - quasi lucernae lucentes in caliginoso loco.

Det är häpnadsväckande hur ofta många människor, i frihetens namn, är rädda för - och motsätter sig - att katoliker helt enkelt lever som goda katoliker.

Se upp för dem som sprider förtal och insinuationer som vissa tar till sig av lättsinne och andra i ond tro, som förstör friden i sin omgivning och förgiftar den allmänna opinionen.

Ibland kräver den sanna kärleken att man avslöjar sådana angrepp och deras upphovsmän. Gör man inte det kan de, och de som hör dem, med sina förvrängda eller dåligt bildade samveten tro att den som tiger, samtycker.

Sekteristiska människor talar högljutt mot det som de kallar vår "fanatism", för århundradena går och den katolska Tron kvarstår oförändrad.

De sekteristiskas fanatism däremot - som inte har något samband med sanningen - förändras ständigt och vänder sig mot vår heliga Kyrka genom att skrämma folk med ord som har förlorat sin rätta innebörd. "Frihet" som förslavar; "utveckling" som för oss tillbaka till djungeln; "vetenskap" som döljer okunskap … Ständigt samma gamla skämda varor, men i ny förpackning.

Må din "fanatism" för Tron bli starkare för varje dag som går, för den är det enda försvaret för den enda Sanningen!

Bli inte rädd eller förvånad när du ser hur låsta vissa är. Det kommer alltid att finnas inbilska människor som med kulturen som täckmantel försvarar sig med sin okunskap som vapen.

Det gör ont att se hur somliga som hatar Herren och andra som påstår sig tjäna honom förenas av motstridiga passioner och uppträder, sida vid sida, mot de kristna, Guds barn.