Texter på ämnet

Om din fantasi kretsar kring dig själv och skapar påhittade situationer och omständigheter som vanligtvis inte överensstämmer med din väg, så kommer dessa helt i onödan att distrahera dig, att göra dig kall och ta dig ur Guds närvaro. Det är fåfänga.

Om din fantasi kretsar kring andra, är det lätt att du råkar ut för bristen att döma dem - när det inte är din uppgift - och att tolka deras handlande på ett småaktigt och inte särskilt objektivt sätt. Det är förhastade omdömen.

Om din fantasi kretsar kring dina egna talanger, kring sådant du brukar säga, om den beundran du väcker hos andra, så utsätter du dig för risken att förlora de rätta avsikterna med ditt handlande och att ge efter för högmodet.

Att släppa lös fantasin brukar vanligtvis innebära att man slösar bort tid och när man inte kontrollerar den, banar man dessutom väg för en lång rad frivilliga frestelser.

- Försumma inte en enda dag den inre tuktan.

Det finns två saker i ditt liv som du inte kan få att gå ihop: förnuftet och känslorna.

Intelligensen - upplyst av tron - visar dig inte bara vägen tydligt, utan även skillnaden mellan det heroiska och det dumma sättet att gå den. Framför allt ställer den dig inför storheten och den gudomliga skönheten i de företag som Treenigheten anförtror åt oss.

Känslorna däremot, klibbar fast vid allt det som du föraktar, även just i det ögonblick som du föraktar det. Det är som om tusen småsaker väntade på första bästa tillfälle, och så snart som din stackars vilja försvagas - på grund av fysisk trötthet eller för att du förlorat ditt övernaturliga perspektiv - samlas alla dessa småsaker och hopar sig i din fantasi, tills de bildar ett berg som tynger dig och får dig att tappa modet: svårigheterna i arbetet, motståndet mot lydnaden, bristen på resurser, det falska skenet av ett bekvämt liv, små och stora motbjudande frestelser, anfall av sentimentalitet, trötthet, den bittra smaken av andlig medelmåttighet … Och ibland även rädsla: rädslan av att veta att Gud vill att du skall vara helig och att du inte är det.

Tillåt mig att vara brutalt uppriktig: Du har mer än nog av "skäl" för att vända blicken bakåt, men du saknar dådkraft för att besvara den nåd han ger dig, för han har kallat dig att vara en annan Kristus - ipse Christus! - Kristus själv. Du har glömt Herrens uppmaning till aposteln Paulus: "Min nåd är allt du behöver!" som är en bekräftelse på att du kan, om du vill.

Ta igen den tid du har slösat bort genom att sova på din självbelåtenhets lagrar, genom att tro dig vara en bra människa, som om det skulle räcka med att man hankar sig fram och varken stjäl eller mördar.

Öka takten i ditt andliga liv och i ditt arbete: du har långt kvar att gå! Umgås gärna med alla, även med dem som irriterar dig; och ansträng dig för att älska - tjäna! - dem som du tidigare föraktade.