Texter på ämnet

Upprepa i din personliga bön följande, när du känner köttets svaghet: Herre, ge mig ett kors för denna min stackars kropp, som blir trött och gör uppror!

Om ditt inre livs och din själs vidder fylls av mörker, så låt dig ledas vid handen som en blind.

När man ödmjukt ger upp sitt förstånd, skänker Herren med tiden sin belöning i form av klarhet.

Be tryggt med psalmisten: "Herre, du är min tillflykt och min starkhet, jag förtröstar på dig!"

Jag garanterar att han kommer att skydda dig mot "middagstidens demon" — i frestelserna och … i fallen! — när åldern och dygderna borde vara mogna, då du borde veta utantill att bara Han är styrkan.

När du känner det stackars köttets uppror, som ibland anfaller våldsamt, så kyss krucifixet, kyss det — många gånger! — med en handlingskraftig vilja, även om du tycker att du gör det utan kärlek.

Vi kan i likhet med den helige Augustinus säga att våra onda begär rycker i våra kläder för att dra oss nedåt. Samtidigt känner vi i vårt hjärta stora, ädla, rena önskningar och så pågår striden.

Om du med Herrens nåd använder dig av de asketiska medlen: sökande efter Guds närvaro, självtukt och (bli inte rädd) botgöring, så kommer du att göra framsteg, finna frid och gå segrande ur striden.

Vänd dig till vår ljuva Fru: Maria, Guds moder och vår moder, och anförtro henne alla människors renhet, till kropp och själ.

Säg till henne att du vill åkalla henne — och att andra alltid skall åkalla henne — och alltid segra, i dåliga tider — eller goda, och mycket goda — i kampen mot dem som är fiender till vår ställning som Guds barn.