Texter på ämnet

Du har bett om ett råd för att segra i dina dagliga slag, och jag har svarat: då du öppnar din själ, så berätta först det som du skulle vilja att man inte visste om. Så blir djävulen alltid besegrad.

Öppna din själ lika enkelt som tydligt, på vid gavel, så att Guds Kärleks sol lyser upp dess allra avlägsnaste skrymsle.

Om den stumme demonen — som Evangeliet talar om — tar plats i själen, förstör den allt. Om man däremot omedelbart kastar ut den slutar allt väl, man fortskrider lyckligt, allt fungerar.

En fast föresats: "vild uppriktighet" i den andliga vägledningen, finkänsligt väluppfostrat … och må den uppriktigheten vara omedelbar.

Älska och sök hjälp från den som leder din själ. I den andliga vägledningen skall du blotta ditt hjärta helt och hållet — också ruttenheten om det skulle vara ruttet! — ärligt, med en önskan att bli botad. Annars kommer denna ruttenhet aldrig att försvinna.

Om du vänder dig till någon som bara kan rena såret ytligt … är du feg, för i grund och botten vill du dölja sanningen till skada för dig själv.

Min son, om du någon gång faller, så gå snabbt till bikt och andlig vägledning: visa såret! så att du botas på djupet, så att varje risk för infektion avlägsnas, även om det gör lika ont som ett kirurgiskt ingrepp.

Uppriktighet är oumbärlig för att man skall kunna förena sig mer med Gud.

Mitt barn, om det inom dig finns en "padda", så spotta ut den! Säg först, som jag alltid råder dig, det som du skulle vilja att man inte visste. Vad bra man mår efter att ha fått ur sig allt i bikten!

Att vara rädd för något eller någon, men särskilt för den som ger oss andlig vägledning, är ovärdigt ett Guds barn.

Var uppriktig när du öppnar din själ, utan att sockra den beska medicinen, vilket ibland är tecken på barnslighet, tala ut.

Fortsätt sedan följsamt: du kommer att bli heligare, lyckligare.