Texter på ämnet

Kristus, som steg upp på korset med vidöppna armar, som en präst för evigt, vill räkna med oss — som inte är någonting alls! — för att föra sin Återlösnings frukter till alla människor.

Kristus har lidit för din skull och för dig, för att rycka dig ur syndens och ofullkomlighetens slaveri.

I botens sakrament förlåter Jesus oss.

I det tilldelas vi Kristi förtjänster: av kärlek till oss hänger han på korset, med armarna utsträckta och fastnaglad vid träpålen av sin kärlek till oss — snarare än av spikarna.

Herren är på korset och säger: Jag lider för att mina bröder människorna skall vara lyckliga, inte bara i himlen, utan även — så vitt det går — på jorden, om de bejakar min himmelske Faders heliga vilja.

Om vi försätter oss på Golgata där Jesus dog, bör erfarenheten av våra personliga synder få oss att känna smärta: att fatta ett mognare och djupare beslut att inte förolämpa honom igen.

Betrakta och upplev Kristi lidande, tillsammans med honom: håll fram — många gånger om dagen — dina skuldror då man gisslar honom, håll fram ditt huvud för törnekronan. — Där jag kommer ifrån säger man att "kärlek återgäldas med kärlek".

Även om det tynger oss — och jag ber Gud att han må öka denna vår smärta — saknar inte du och jag del i Kristi död, för människornas synder var de hammarslag som naglade fast honom på träpålen.

När du börjar be och inte ser någonting utan känner dig rastlös och torr, är vägen: tänk inte på dig själv, vänd i stället dina ögon mot Jesu Kristi, vår Återlösares, lidande.

Var övertygad om att han ber var och en av oss liksom han bad sina tre närmaste lärjungar i trädgården på Olivberget: "Vaka och be".

Jag förstår att du av Kärlek vill lida med Kristus: att du vill ställa din rygg mellan honom och bödlarna som gisslar honom; hålla fram ditt huvud, inte hans, för törnekronan, och dina händer och fötter för spikarna … eller åtminstone göra vår moder den heliga Maria sällskap på Kalvarieberget, och anklaga dig för gudamord för dina synders skull … och lida och älska.

Herre — jag upprepar det gärna tusentals gånger: jag vill följa dig, lida med dig i förödmjukelserna och grymheterna på ditt lidandes väg och på ditt Kors.

Be inför Jesus som hänger död på korset, så att Kristi liv och död blir ett föredöme och en sporre för ditt liv och för ditt svar på Guds vilja.

In silentio et in spe erit fortitudo vestra — genom stillhet och förtröstan blir ni starka … försäkrar Herren de sina. Att vara tyst och förtrösta: två grundläggande vapen i motgångens tid, då det inte förefaller finnas någon mänsklig utväg.

Det lidande man bär utan att klaga — se på Jesus under hans heliga lidande och död — är även en måttstock på den kärlek man har.