Texter på ämnet

Vissa gör bara det som ligger inom räckhåll för stackars skapade varelser att göra, och förlorar tid. Det är bokstavligen Petrus erfarenhet som upprepas: Praeceptor, per totam noctem laborantes nihil cepimus! — Mästare, vi har arbetat hela natten, men inte fångat något.

Om de arbetar på egen hand, utan enhet med Kyrkan, utan Kyrkan, vilken effektivitet kan deras apostolat då ha? Ingen!

De måste bli övertygade om att de, på egen hand, ingenting kan utföra. Du bör hjälpa dem att lyssna till resten av berättelsen ur Evangeliet: in verbo autem tuo laxabo rete — med förtröstan på ditt ord skall jag kasta nätet. Då blir fångsten rik och effektiv.

Vad vackert det är att rätta till, när man av någon anledning har utövat apostolat på egen hand.

Min son, var övertygad om följande: att avskilja sig är i Kyrkan liktydigt med att dö.

Be Gud om att alla i den heliga Kyrkan, vår moder, på samma sätt som de första kristna, blir ett hjärta, för att Skriftens ord verkligen må gå i uppfyllelse ända till tidens slut: multitudinis autem credentium erat cor unum et anima una — alla de många som kommit till tro var ett hjärta och en själ.

Jag säger det till dig mycket allvarligt: må denna heliga enhet inte skadas genom dig. Betrakta detta i din bön.

Uppoffra din bön, din gottgörelse och dina handlingar i syftet: ut sint unum! — att alla vi kristna har en och samma vilja, ett och samma hjärta, en och samma anda: så att omnes cum Petro ad Jesum per Mariam! — alla, i förening med påven, går till Jesus genom Maria.

Säg nej till nationalismen, som försvårar förståelsen och samlevnaden mellan människor: i många historiska ögonblick har den varit ett av de svåraste hindren.

Och säg nej med ännu mera kraft — för det är ännu skadligare — om man försöker föra in den i Kyrkans kropp, som är den plats där alltings och allas enhet i Jesus Kristus bör lysa som mest.

Gud finns längst inne i centrum av din själ, och min själ, och i alla människors själar i nådens tillstånd. Och inte för inte är han där, utan för att vi skall ha mer salt, få mycket ljus och för att vi skall kunna sprida dessa Guds gåvor, var och en från sin plats.

Och hur skall vi kunna ge vidare dessa Guds gåvor? Med ödmjukhet, fromhet och i nära förening med vår moder Kyrkan.

Minns du vinstocken och grenarna? Hur fruktbar är inte den gren som sitter kvar på vinstocken! Vilka ymniga vindruvsklasar! Och hur steril är inte den gren som skiljs från vinstocken, den vissnar och dör!