Texter på ämnet

Ett bra sätt att göra samvetsrannsakan:

Har jag idag såsom gottgörelse tagit emot de motgångar som kommit till mig ur Guds hand? Dem som mina kamrater orsakat mig genom sin karaktär? Dem som mitt eget elände ställer till med?

Har jag lyckats att såsom gottgörelse göra ett offer till Herren av själva den smärta som jag känner av att — så många gånger! — ha förolämpat honom? Har jag erbjudit honom skammen av min inre rodnad och förödmjukelse då jag betraktat hur lite framsteg jag gör på dygdens väg?

När vår syn är grumlig, när våra ögon förlorar sin skärpa, måste vi vända oss mot ljuset. Och Jesus Kristus har sagt att han är världens ljus och att han kommit för att bota de sjuka.

Därför får dina sjukdomar, dina fall — om Herren tillåter sådana — inte avlägsna dig från Kristus: de må föra dig närmare honom!

Om du har gjort ett misstag, stort eller litet, skynda tillbaka till Gud!

Lyssna till psalmens ord: cor contritum et humiliatum, Deus, non despicies — Herren kommer aldrig att förakta eller vara likgiltig inför ett ödmjukt och förkrossat hjärta.

Jag saknar inte den sanna glädjen, tvärtom … Och ändå, inför vetskapen om min egen uselhet, är det så självklart att i likhet med den helige Paulus utbrista: "Jag arma människa!"

Så växer ivern efter att radikalt riva ned den barriär som det egna jaget reser.

Bli varken skrämd eller modstulen då du upptäcker att du felar … och vilka fel!

Kämpa för att rycka upp dem med roten. Och medan du kämpar, så var övertygad om att det är bra att du känner all denna svaghet, för annars skulle du bli högmodig: och högmodet gör att man avlägsnar sig från Gud.

Häpna inför Guds godhet, för Kristus vill leva i dig … även när du uppfattar hela tyngden av ditt stackars elände, av ditt stackars kött, av din uselhet, av den stackars lera du är gjord av.

Ja, och var även då medveten om Guds kallelse: Jesus Kristus, som är Gud, som är människa, förstår mig och väntar på mig för att han är min Broder och min Vän.

Om dina fel gör dig ödmjukare, om de får dig att med större kraft söka efter stöd från Guds hjälpsamma hand, är de en väg mot heligheten; felix culpa — saliga skuld! sjunger Kyrkan.

Ödmjukheten får varje människa att inte tappa modet på grund av sina misstag.

Sann ödmjukhet gör … att man ber om förlåtelse!

Jesus, min Kärlek, tänk att jag åter skulle kunna förolämpa dig! … Tuus sum ego … salvum me fac!, jag är din: rädda mig!

Obefläckade Jungfru, moder, överge mig inte! Se hur mitt stackars hjärta fylls av tårar. Jag vill inte förolämpa min Gud!

Jag vet redan, och tror att jag aldrig kommer att glömma, att jag inte är värd någonting: vad min litenhet, min ensamhet, tynger mig! Men … jag är inte ensam: du, ljuva Fru, och min Fader Gud, ni lämnar mig inte.

Inför mitt kötts uppror och djävulska resonemang mot min tro, älskar jag Jesus och tror: jag älskar och jag tror.

Om du märker att det finns något som du inte kan klara av, oavsett vilket skälet är, så överlämna dig till Honom och säg: Herre, jag förtröstar på dig, jag överlämnar mig till dig, men hjälp min svaghet!

Och upprepa för honom, full av förtröstan: Se Jesus, vilken smutsig trasa jag är. Mitt livs erfarenheter är så sorgliga, jag förtjänar inte att vara din son. Säg det till honom … och säg det till honom många gånger.

Du kommer inte att behöva vänta länge förrän du hör hans röst: Ne timeas! — Frukta inte; eller till och med: Surge et ambula! — Res dig upp och gå!

Heligheten består i att kämpa, i att veta att vi har brister och i att heroiskt försöka undvika dem.

Heligheten — jag insisterar — består i att övervinna dessa brister …, men vi kommer att dö med brister: och om det inte var så — det har jag redan tidigare sagt till dig — skulle vi bli högmodiga.