Texter på ämnet

Fader — säg så till honom, förtröstansfullt — som är i himlen, se på mig med medlidande och kärlek och gör så att jag besvarar din kärlek.

Smält och upptänd mitt hjärta av brons, bränn och rena mitt kött som jag inte har tuktat, fyll mitt förstånd med övernaturligt ljus, gör så att min tunga förkunnar Kristi kärlek och ära.

För oss är frälsningens dag kommen, evigheten. Ännu en gång hör man den gudomlige Herdens visslingar som kallar, de kärleksfulla orden — vocavi te nomine tuo — jag har kallat dig vid ditt namn.

Som vår mor, kallar han oss vid namn. Och ännu mer än så: vid det kära, familjära smeknamnet. Där inne, i själens djup, kallar han och man bör svara: Ecce ego, quia vocasti me — här är jag, du kallade ju på mig, och den här gången har jag bestämt mig för att inte låta tiden rinna förbi, som vatten rinner av klapperstenar utan att lämna spår.

O Jesus … stärk våra själar, jämna vägen för oss och, framför allt, gör oss berusade av din kärlek. Gör oss till flammande eldar som sätter världen i brand med den himmelska eld som du har fört med dig.

Vad har du att vara stolt över? — All din drivkraft är Hans. Agera därefter.

Tack Herre, för då du tillåter frestelser ger du oss även din nåds skönhet och styrka, så att vi kan segra! Tack Herre för frestelserna, som du tillåter för att vi skall vara ödmjuka!

Ure igne Sancti Spiritus! — bränn mig med din Andes eld! ropar du. Och du tillägger: Min stackars själ måste börja flyga så snart som möjligt … och inte sluta flyga innan den vilar i Honom!

Jag tycker dina önskningar är mycket bra. Jag kommer att be mycket för dig till Tröstaren; jag kommer att åkalla honom ständigt att han må ta plats i ditt väsens centrum, leda alla dina handlingar, ord, tankar och önskningar och ge dem en övernaturlig mening.

Marias ödmjuka och glädjefyllda sång, Magnificat, påminner oss om Herrens oändliga generositet gentemot dem som gör sig till barn, dem som sänker sig och är uppriktigt medvetna om sin intighet.

Var inte rädd för att vara krävande mot dig själv. Många människor gör så i det fördolda, för att bara Herren skall stråla fram.

Jag skulle vilja att du och jag reagerade som den där personen — som uteslutande ville tillhöra Gud — gjorde på den heliga Familjens högtid, som då firades under trettondagsoktaven.

— "Jag saknar inte små kors. I går gjorde ett av dem så ont att jag grät, och idag har det fått mig att betrakta att min fader och herre den helige Josef och min moder den heliga Maria inte ville att ’deras barn’ skulle sakna en present från dem till de tre vise männens högtid.⁶ De gav mig inre ljus att erkänna min otacksamhet gentemot Jesus, hur lite jag motsvarar nåden, och vilket enormt misstag det är att jag med mitt tarvliga uppträdande motsätter mig Guds heliga vilja, som vill att jag skall vara hans redskap".

Så här bad en själ som ville tillhöra Gud helt och hållet och alla människor för hans skull: "Herre,

jag ber dig att bearbeta mitt syndiga jag, att korrigera och rena mina avsikter i din smältdegel".

Gud älskar oss oändligt mycket mer än du själv älskar dig … låt honom då ställa krav på dig!

Låt dig formas av nådens — hårda eller milda — slag. Ansträng dig för att inte vara ett hinder, utan ett redskap. Och om du vill, så kommer din heliga Moder att hjälpa dig och du kommer att vara en kanal för de gudomliga flödena, och inte en sten som hindrar dess lopp.

Dominus dabit benignitatem suam et terra nostra dabit fructum suum — Herren skall ge oss sin välsignelse, och vårt land skall ge sin gröda.

Ja, denna välsignelse är ursprunget till all god frukt, det nödvändiga klimatet för att vi i vår värld skall kunna frambringa helgon, män och kvinnor som tillhör Gud.

Dominus dabit benignitatem — Herren skall ge sin välsignelse. Men tänk noga på att han strax därefter påpekar att han förväntar sig vår frukt — din, min — och inte en förkrympt, undermålig frukt till följd av att vi inte har förmått hänge oss: han förväntar sig frukt i överflöd, för han överöser oss med välsignelser.