Texter på ämnet

Mitt ibland så mycken egoism, så mycken likgiltighet — var och en sköter bara sitt! — minns jag de kraftiga, robusta åsnorna i trä som travade fram på skrivbordet … En av dem hade förlorat ett ben. Men den fortsatte framåt, för den lutade sig mot de övriga.

Jag förstod dig så väl, då du till slut sade: "Jag når avgjort inte upp till en åsnas nivå … en åsna som var Jesu tron då han red in i Jerusalem: jag fortsätter att ligga i en hög smutsiga trasor som den fattigaste lumphandlare skulle rata".

Men jag kommenterade: Ändå har Herren utvalt dig och vill att du skall vara hans redskap. Därför bör det faktum — som är verklighet — att du är så eländig omvandlas till ännu ett skäl att vara tacksam mot Gud för att han gav dig sin kallelse.

Så fantastiskt väl den helige Ambrosius ord passar in på Guds barn! Han talar om det åsneföl som var bundet vid åsninnan och som Jesus behövde för att i triumf träda in i Jerusalem, och ger följande kommentar: "Bara en befallning från Herren kunde lösgöra den. Det var Apostlarnas händer som lossade dess band. För att göra någonting liknande krävs ett särskilt sätt att leva och en särskild nåd. Var även du en apostel, så att du kan befria fångar."

Låt mig tillägga en kommentar till den här texten: Hur många gånger behöver vi inte på Jesu befallning lossa band som fjättrar själar för att han behöver dem för sin seger! Må våra händer vara en apostels händer, våra gärningar en apostels gärningar, och vårt liv en apostels liv … Då kommer Gud även att ge oss en apostels nåd för att bryta upp de fastkedjades bojor.