Texter på ämnet

Be Fadern, Sonen och den helige Ande, och din Moder, att du skall lära känna dig själv och gråta över all den smuts som gått igenom dig och som — ack! — har lämnat sådana avlagringar efter sig … Och säg samtidigt, utan att vilja sluta tänka på allt detta, så här: Jesus, ge mig en Kärlek som kan vara en renande eld, i vilken mitt stackars kött, mitt stackars hjärta, min stackars själ och min stackars kropp förbränns och renas från allt världsligt elände … Och när jag har tömts på mig själv, så fyll mig med dig. Må jag aldrig bli fäst vid någonting här nere. Må Kärleken alltid stödja mig.

Ett bra sätt att göra samvetsrannsakan:

Har jag idag såsom gottgörelse tagit emot de motgångar som kommit till mig ur Guds hand? Dem som mina kamrater orsakat mig genom sin karaktär? Dem som mitt eget elände ställer till med?

Har jag lyckats att såsom gottgörelse göra ett offer till Herren av själva den smärta som jag känner av att — så många gånger! — ha förolämpat honom? Har jag erbjudit honom skammen av min inre rodnad och förödmjukelse då jag betraktat hur lite framsteg jag gör på dygdens väg?

På grund av mitt elände beklagade jag mig för en vän över att det verkar som om Jesus gick förbi … och lämnade mig ensam.

Jag reagerade omedelbart med smärta, full av förtröstan: det är inte så, min Älskade, det är utan tvivel jag som avlägsnat mig från dig. Aldrig mer!

Vänd dig till Jungfru Maria och be henne att — som ett bevis på hennes kärlek till dig — skänka dig, tillsammans med kärlekssmärta, botfärdighet och ånger över dina synder och över de synder som alla män och kvinnor har begått under alla tider.

Och med denna inställning skall du våga tillägga: Du min moder, mitt liv, mitt hopp, för mig med din hand … och om det nu finns någonting i mig som misshagar min Fader Gud, så gör att jag inser det och att vi tillsammans rycker upp det med roten.

Fortsätt utan fruktan: O milda, o nådig, o ljuva Jungfru heliga Maria, be för mig, så att jag genom att göra din Sons älskvärda vilja blir värdig att uppnå och njuta av vår Herre Jesu löften.

Du skriver, och jag återger det: "Domine, tu scis quia amo te! — Herre, du vet att jag har dig kär! Jesus, hur ofta har jag inte upprepat, om och om igen, som en sötsur litania, dessa Kefas ord: för jag vet att jag älskar dig, men är så föga självsäker att jag inte vågar säga det till dig klart och tydligt. Det finns så många förnekelser i mitt ondskefulla liv! Tu scis, Domine! — Du vet att jag har dig kär! Må mina handlingar, Jesus, aldrig motsäga dessa mitt hjärtas impulser."

Insistera i denna din bön, som Han helt säkert kommer att höra.

Upprepa förtröstansfullt: Herre, om mina tårar hade varit ånger! …

Be honom ödmjukt att ge dig den smärta du önskar.

Du har varit så nära Kristus i så många år och … är en sådan syndare!

Rör inte det nära umgänget med Jesus dig till tårar?

Jag är säker på att han har hört din ödmjuka och brinnande bön: Min Gud! jag bryr mig inte om "vad folk säger": förlåt mig mitt usla liv, låt mig bli helig! … Men bara för Din skull.

Jesus, vad har jag gjort för att förtjäna att du skall älska mig så högt? Jag har förolämpat dig … och älskat dig.

Att älska dig: det är vad mitt liv skall gå ut på.

Bedrövad av så många fall, kommer jag hädanefter — med Guds hjälp — alltid att vara på Korset.

Vad rätt den där prästen resonerade när han predikade så här: "Jesus har förlåtit mig alla mina många synder — en sådan generositet! — trots min otacksamhet. Och om Maria från Magdala blev förlåten många synder, för att hon älskade mycket, så har han förlåtit mig ännu mer, och vilken stor kärleksskuld har jag då inte!"

Jesus, jag vill älska dig bortom allt förnuft, heroiskt! Herre, med din nåd kommer jag inte att överge dig, även om jag måste dö för dig.