Texter på ämnet

Häpna inför Guds storsinthet: han har blivit människa för att återlösa oss, så att du och jag — som är fullständigt värdelösa, medge det! — kan umgås i all förtrolighet med honom.

Vilken respekt, vilken vördnad, vilken tillgivenhet bör vi inte känna för varje enskild själ inför det faktum att Gud älskar denna själ som någonting som tillhör honom!

Herren nöjde sig inte med att säga att han älskade oss: han bevisade det med sina verk, med hela sitt liv. — Och du då?

Bli inte ledsen när du tycker att det verkar som om Herren överger dig: sök honom med större iver! Han, Kärleken, lämnar dig inte ensam.

Var övertygad om att "han lämnar dig ensam" av Kärlek, för att du i ditt liv klart skall se vad som är ditt och vad som är hans.

Blir du inte glad av den säkra förvissningen om att Gud intresserar sig till och med för minsta ting som angår hans skapade varelser?

Gud älskar oss oändligt mycket mer än du själv älskar dig … låt honom då ställa krav på dig!

Om du drabbas av motgångar, kan du vara säker på att de är ett bevis på den faderliga Kärlek som Herren har till dig.

Det bör vara tydligt ingraverat i din själ att Gud inte behöver dig. Hans kallelse är en kärleksfull barmhärtighetsgärning från hans hjärta.

Ja, du har rätt: vilket djupt i ditt elände! Om det bara hade hängt på dig, var hade du då befunnit dig nu, var hade du hamnat? …

"Bara en kärlek full av barmhärtighet kan fortsätta att älska mig", medgav du.

Trösta dig: Han kommer inte att neka dig sin kärlek eller sin barmhärtighet, om du söker Honom.