Texter på ämnet

Förnya varje dag en verkningsfull önskan att utplåna dig, att förneka dig själv, att glömma dig själv, att vandra in novitate sensus, med ett nytt liv, genom att byta vårt elände mot all Guds dolda och eviga storhet.

Om du är fåfäng, om du bara bekymrar dig om din personliga bekvämlighet, om du låter din omgivnings och hela världens existens kretsa kring dig själv, har du inte rätt att kalla dig kristen eller att anse dig vara en Kristi lärjunge: för han utstakade gränsen för sina krav så att de innebär att man för var och en skall ge et animam suam, ända till sin själ, hela livet.

Se till att du dagligen och generöst bemödar dig, glatt och diskret, om att tjäna dina medmänniskor och göra deras liv behagligt.

Att handla så visar verkligen Jesu Kristi kärlek.

Ge mig nåden att avsäga mig allt som hänför sig till min person. Jag får inte bry mig om någonting annat än din ära … kort sagt, din Kärlek. — Allt av Kärlek!

Ödmjuka sig, utplåna sig, gömma sig och försvinna, allt detta skall vara totalt, absolut.

En föresats: att aldrig tala om mina personliga saker, utom när det verkligen är nödvändigt.

Min son, hör noga på: var lycklig när man behandlar dig illa och tar heder och ära av dig, när många människor vänder sig mot dig och det blir på modet att spotta på dig, för att du är omnium peripsema — mänsklighetens drägg …

Det är svårt, mycket svårt. Det är hårt, ända tills man — slutligen — närmar sig tabernaklet med en känsla av att vara världens avskum, en stackars mask, och uppriktigt säger: "Herre, om du inte behöver min heder, varför skulle då jag bry mig om den?"

Ett Guds barn vet inte vad det innebär att vara lycklig tills det når den grad av nakenhet, av hängivelse, som är hängivelse av kärlek men grundad på självtukt och smärta.

Använd dig av det här receptet för ditt liv: "Jag minns inte att jag lever. Jag tänker inte på mina angelägenheter, för det har jag inte tid med".

Arbete och tjänst!

Ett tydligt tecken på att du söker heligheten är den "sunda förutfattade inställningen" — låt mig kalla den så — att vanemässigt tänka först på andra och glömma dig själv för att föra dem närmare Gud.

När du verkligen trampar på ditt eget jag och lever för din nästa, då kommer du att vara ett användbart redskap i Guds händer.

Han har kallat — han kallar — sina lärjungar och befaller dem: ut eatis! — gå och sök upp alla.

Om du verkligen vill uppnå evigt liv och evig härlighet, måste du lära dig att i många fall bortse från dina personliga ädla ambitioner.

Låt inte ditt "jag" bestå av din hälsa, ditt namn, din karriär, ditt arbete, av varje steg du tar … Vad obehagligt detta är! Det verkar som om du har glömt att "du" inte äger någonting, allt tillhör Honom.

När du under dagens lopp — kanske utan anledning — känner dig förödmjukad, när du tänker att du borde få gehör för din åsikt, när du känner att ditt "jag" ständigt dyker upp och muttrar mitt, mitt, mitt … då kan du vara övertygad om att du håller på att slå ihjäl tiden och att du är i behov av att man "slår ihjäl" din egoism.