Texter på ämnet

Jag är säker på att han har hört din ödmjuka och brinnande bön: Min Gud! jag bryr mig inte om "vad folk säger": förlåt mig mitt usla liv, låt mig bli helig! … Men bara för Din skull.

När du ser att Guds ära och Kyrkans väl kräver att du talar, får du inte tiga.

Tänk efter: vem skulle inte vara modig inför Gud med evigheten framför sig? Det finns ingenting att förlora, men däremot finns det mycket att vinna. Varför vågar du då ändå inte?

Vi är inte goda bröder till våra bröder människorna om vi inte är beredda att handla rätt, även om vår omgivning misstolkar vårt uppträdande och reagerar på ett otrevligt sätt.

Utveckla dina ädla, mänskliga egenskaper. De kan vara utgångspunkten för din helgelse. Samtidigt skall du komma ihåg att man — som jag redan har sagt vid ett annat tillfälle — när man tjänar Gud, bör man göra ett brännoffer av allt, även av "vad folk skall säga" och även av sitt rykte, om det skulle vara nödvändigt.

Med en känsla av djup ödmjukhet — starka genom vår Guds namn och inte, som psalmisten säger, genom "våra vagnar och våra hästar" — bör vi, utan falsk mänsklig hänsyn, se till att det inte finns ett enda hörn av samhället i vilket man inte känner Kristus.

Eftersom du är en vanlig medborgare, just på grund av din samhörighet med världen, likadan — varken mer eller mindre — som dina kollegor, bör du vara modig, ibland mycket modig, och göra din tro "påtaglig": de bör se dina goda gärningar och de skäl som driver dig.

Inför anklagelser som vi anser orättvisa låt oss pröva vårt handlande inför Gud cum gaudio et pace — med glädje och frid — och ändra oss, även om det rör sig om oskyldiga saker, när kärleken till nästan råder oss att göra det.

Låt oss kämpa för att bli heliga, ständigt mer för var dag som går: sedan får folk säga vad de vill, så länge som vi kan tillämpa denna saligprisning: beati estis cum … dixerint omne malum adversus vos mentientes propter me — saliga är ni när man förtalar er för min skull.

Vi som bär med oss Kristi sanning i hjärtat bör lägga denna sanning i våra medmänniskors hjärtan, huvuden och liv. Motsatsen vore bekvämlighet och dålig taktik.

Tänk på det igen: bad Kristus dig om tillstånd innan han trädde in i din själ? Han lämnade dig friheten att följa honom, men det var han som sökte upp dig, för att han ville det.