Texter på ämnet

Med Guds nåd bör du ta dig an och genomföra det omöjliga … för det möjliga kan vem som helst göra.

Avlägsna den där mänskliga försiktigheten som gör dig så varsam, med förlov: så feg.

Vi får inte vara inskränkta personer, omyndiga, kortsynta män och kvinnor utan övernaturligt perspektiv …! Arbetar vi kanske för oss själva? Nej!

Då så, låt oss säga utan fruktan: Älskade Jesus, vi arbetar för dig, och … skulle du neka oss de materiella medel vi behöver? Du vet mycket väl att vi är ynkliga; och ändå skulle jag inte uppträda så mot en tjänare som arbetade för mig …

Just därför hoppas vi — nej, vi är säkra på — att du kommer att ge oss vad som vi behöver för att tjäna dig.

Lösningen är att älska. Den helige aposteln Johannes skriver några ord som gör mig djupt rörd: qui autem timet, non est perfectus in caritate. Jag översätter det så här, nästan ordagrant: den som är rädd förmår inte älska.

Då kan du, som bär kärlek inom dig och förmår älska, inte vara rädd för någonting! Framåt!

Jesus har dött. Han är ett lik. De heliga kvinnorna förväntade sig ingenting. De hade sett hur han hade misshandlats och hur han hade korsfästs: minnet av hans våldsamma lidande var fortfarande mycket levande för dem!

De visste även att soldater bevakade platsen, de visste att graven var fullständigt tillsluten: Vem skall rulla bort stenen från ingången? undrade de, för det var en enorm stenplatta. Och ändå … trots allt gick de för att vara tillsammans med Honom.

Se här, svårigheter — stora och små — ser man genast … men om man älskar, hejdar man sig inte inför hinder och man går vidare djärvt, beslutsamt, modigt: måste du inte erkänna att du skäms då du tänker på dessa kvinnors kraftfulla beslutsamhet, oförskräckthet och djärvhet?

Utveckla dina ädla, mänskliga egenskaper. De kan vara utgångspunkten för din helgelse. Samtidigt skall du komma ihåg att man — som jag redan har sagt vid ett annat tillfälle — när man tjänar Gud, bör man göra ett brännoffer av allt, även av "vad folk skall säga" och även av sitt rykte, om det skulle vara nödvändigt.

Med en känsla av djup ödmjukhet — starka genom vår Guds namn och inte, som psalmisten säger, genom "våra vagnar och våra hästar" — bör vi, utan falsk mänsklig hänsyn, se till att det inte finns ett enda hörn av samhället i vilket man inte känner Kristus.

Försvara sanningen med kärlek och fasthet, när det handlar om sådant som rör Gud. Handla med helig oförskämdhet och påtala de fel du hör. Ibland är de bara små försåtligheter, ibland förhatliga påståenden eller skamlös okunskap, men vanligtvis är de bara uttryck för vanmakten hos de människor som inte kan tåla att Guds ord bär frukt.