Texter på ämnet

Hur utvecklar sig Opus Dei utanför Spanien? Vilket inflytande har det i USA, England, Italien osv?

Opus Dei har medlemmar från sextioåtta länder och arbetar i nästan alla amerikanska och västeuropeiska länder, samt i några länder i Afrika, Asien och Oceanien.

Opus Deis inflytande i alla dessa länder är av andlig natur. Det består främst i att försöka hjälpa dem som kommer i kontakt med oss att på ett fullödigare sätt leva evangeliets anda i sin egen vardag. De arbetar inom de mest skilda områden: bland dem finns såväl bönder som odlar marken i Andernas avlägsna byar som bankmän på Wall Street. Opus Dei lär dem alla att deras vardagliga arbete, vare sig det är enkelt eller prestigefullt utifrån ett mänskligt perspektiv, kan bli ett väldigt effektivt medel att älska och tjäna Gud och andra. Verket lär dem att älska alla människor, att respektera deras frihet, och att arbeta på det sätt de finner bäst för att övervinna intolerans och för att uppnå ett mer rättvist samhälle. Detta är det enda inflytande Opus Dei utövar på alla de platser där det utövar apostolat.

När det kommer till de projekt som rör social utveckling och utbildning, som Verket som sådant ägnar sig åt, kan jag säga att de är utformade för att möta de specifika behov som finns på en viss plats. Som jag tidigare berättade är vår organisation starkt decentraliserad, och därför har jag inte detaljerad information tillgänglig. Men som ett exempel bland många möjliga kan jag nämna Midtown Sports and Cultural Center i Chicago, som erbjuder invånarna i stadsdelen Near West Side utbildnings- och idrottsprogram. En viktig del av deras arbete är att, i en atmosfär präglad av vänskap och samarbete, föra samman olika etniska grupper som bor i området. Ett annat viktigt projekt i USA finns på The Heights i Washington D.C. Där ges yrkesvägledande kurser och ett särskilt program för begåvade elever.

I England skulle jag kunna peka på studenthemmens arbete. De ger studenterna inte bara husrum utan också rika möjligheter till såväl kulturell som mänsklig och andlig bildning. I detta sammanhang kan vi särskilt framhålla Netherhall House i London på grund av den internationella karaktären som detta studenthem har. Här har hittills bott studenter från mer än femtio länder, bland dem många som inte är kristna, eftersom Opus Deis studenthem står öppna för alla utan hänsyn till folkgrupp eller religion.

För att inte bli för långdragen, skall jag bara nämna en inrättning till, Centro Internazionale della Gioventu Lavoratrice i Rom. Denna yrkesskola för unga arbetare anförtroddes åt Opus Dei av Johannes XXIII och invigdes för knappt ett år sedan av Paulus VI.

I dessa dagar talas det mycket om hur man skall demokratisera utbildningen, så att alla samhällsskikten får tillgång till den, och man kan inte föreställa sig ett universitet som inte skulle bidra till den sociala utvecklingen. Hur uppfattar Ni denna demokratisering och hur kan universitetet uppfylla sin sociala funktion?

Ett universitet bör fostra en sann tjänsteanda hos sina studenter, en vilja att tjäna samhället och att bidra till det allmänna bästa genom sitt yrkesarbete och sitt samhällsengagemang. Akademiker bör vara ansvarstagande medborgare med ett sunt engagemang i andra människors problem och de bör generöst engagera sig i dem och försöka lösa dem på bästa sätt. Att förmedla allt detta är universitetets roll.

Alla som har den nödvändiga begåvningen bör ges tillträde till högre utbildning, oavsett social bakgrund, finansiell situation, ras eller religion. Så länge dessa faktorer utgör hinder är demokratiseringen av utbildningsväsendet bara tomma ord.

Kort sagt: universitetet bör vara öppet för alla och bör utbilda studenter så att deras framtida yrkesarbete kan komma alla till godo.

Däremot främjar Opus Dei yrkes- och lantbruksskolor, grund- och gymnasieskolor, universitet och en mängd verksamheter av olika slag över hela världen. Verkets apostoliska strävan är, som jag skrev för många år sedan, som ett hav utan stränder.

Men varför skall jag dröja vid detta ämne, när er närvaro säger så mycket mer än ett utdraget tal? Ni, Navarra universitets vänner, är en del av ett folk som vet att engagera sig i utvecklingen av det samhälle det tillhör. Er hjärtliga uppmuntran, era böner, uppoffringar och bidrag har inte sin grund i katolsk konfessionalism. Er medverkan är ett tydligt vittnesbörd på ett väl format medborgarsamvete, som har omsorg om det allmännas bästa. Ni kan vittna om att ett universitet kan födas ur folkets drivkraft, och sedan också upprätthållas av folket.

Jag vill ta tillfället i akt att ännu en gång tacka för det stöd som vårt universitet får från min ädla stad Pamplona, från regionen Navarra, från universitetets vänner som finns spridda över hela Spanien samt — och detta säger jag med särskild värme — från de icke-spanska, och även icke-katolska och icke-kristna vänner, som har förstått detta projekts avsikt och anda, och som har visat det med gärningar.

Tack vare dem har detta universitet blivit en allt rikare källa till inspiration för medborgerlig frihet, intellektuell utveckling, yrkesiver och för utveckling av universitetsväsendet.

Det som jag nu har velat peka på har folket i Navarra tydligt förstått. De ser också att universitetet gynnar regionens ekonomi och att det än mer bidrar till dess sociala utveckling. Universitetet har gett så många av Navarras barn chansen att välja akademiska yrken, något som annars hade varit svårt, och i vissa fall omöjligt. Insikten om vilken roll universitetet skulle kunna spela i deras liv har säkert motiverat det stöd som Navarra har gett från första början, ett stöd som utan tvivel kommer att växa i entusiasm och omfattning.

Jag hoppas fortfarande, eftersom det vore rättvist och dessutom är en realitet i så många länder, att stunden kommer då den spanska staten kommer att bidra med sitt för att lätta på bördorna i en verksamhet som inte söker något för egen vinning, utan tvärtom helt och hållet står i samhällets tjänst och således vill arbeta för nationens välgång, nu och i framtiden.