Texter på ämnet

Kan Ni säga huruvida Opus Dei har en ekonomisk eller politisk inriktning i Spanien? Om så är fallet: kan Ni definiera den och beskriva dess omfattning?

Opus Dei har inte någon som helst ekonomisk eller politisk inriktning, vare sig i Spanien eller i något annat land. Emellertid försvarar medlemmarna alltid i kristen anda den personliga friheten och alla människors rätt att leva och arbeta, att få vård vid sjukdom och ålderdom, att få gifta sig och få barn, att kunna ge barnen en utbildning som motsvarar deras förmågor och slutligen rätten att bli behandlade på ett sätt som motsvarar deras värdighet som människor och som samhällsmedborgare.

Men Verket föreslår ingen konkret väg för att uppnå detta, varken ekonomisk, politisk eller kulturell. Varje medlem har där full frihet att tänka och handla som han finner bäst. I alla samhällsfrågor äger Verkets medlemmar full frihet. I Opus Dei ryms alla politiska, kulturella, sociala och ekonomiska inriktningar som är förenliga med ett kristet samvete.

Själv diskuterar jag aldrig politik. Mitt uppdrag som präst är uteslutande av andlig art. Och även om jag någon gång skulle uttrycka en mening om ett världsligt problem, så skulle de övriga medlemmarna inte vara förpliktigade att följa den.

Verkets föreståndare får aldrig påtvinga medlemmarna någon åsikt som har att göra med politik eller yrkesliv. Om en medlem av Opus Dei någonsin skulle försöka göra det, eller utnyttja andra medlemmar för rent mänskliga syften, skulle den personen genast uteslutas, för de övriga medlemmarna skulle göra uppror — och det med rätta.

Jag har aldrig frågat en medlem i Verket vilket politiskt parti han tillhör eller vilken politisk åskådning han har och kommer heller aldrig att göra det. Det skulle för mig vara att inkräkta på hans/hennes personliga frihet. Och detta synsätt delas av alla föreståndare inom Opus Dei.

Likväl är jag medveten om att en mångfald av åsikter finns representerade bland Verkets medlemmar i Spanien och i andra länder, och det har jag ingenting emot. Jag respekterar dem alla, liksom jag alltid kommer att respektera alla som i världsliga ting anstränger sig för att handla i enlighet med sitt samvete. Den sortens pluralism utgör inget problem för oss i Verket. Tvärtom är den ett tecken på god anda och vittnar om varje individs berättigade frihet.

Många studenter känner sig solidariska med alla de människor i dagens värld som lider materiell och andlig nöd eller som lever i fattigdom, och de vill visa sin solidaritet genom att aktivt hjälpa dem. Vilka sociala ideal skulle Ni vilja ge vår tids studenter?

Idealet skall framförallt vara ett väl utfört arbete och att under studietiden skaffa sig en adekvat akademisk utbildning. Om grunden är lagd, finner man sedan tusentals platser på jorden där det behövs hjälp och där man väntar på människor som är beredda att arbeta hårt och offervilligt. Det är inte universitetets uppgift att utbilda människor som egoistiskt förbrukar de förmåner de fått tillgång till genom studier. Istället borde det förbereda studenter för att generöst ställa sig i sin nästas tjänst, på att leva det kristna broderskapet.

Alltför ofta inskränker sig denna solidaritet till muntliga eller skriftliga yttringar, om det inte till och med urartar i ofruktbara och skadliga upplopp. Jag mäter solidaritet i de goda verk som görs och jag känner tusentals fall där studenter från Spanien eller andra länder har avstått från att bygga sig sin egen lilla privata värld för att i en ungdomlig och glad anda ge sig själva till andra. De gör det genom sitt yrkesarbete, som de försöker utföra med mänsklig fullkomlighet i skolor, i biståndsarbete, på sociala inrättningar m.m.

Vi skulle vilja att Ni, i egenskap av Navarras universitets storkansler, skulle säga något om de principer som inspirerade universitetets grundande, och förklara vilken betydelse det har i det spanska universitetsväsendet.

Navarras universitet grundades år 1952 efter många år av bön — jag är lycklig att kunna säga det. Visionen var att ge liv åt ett universitet, som skulle uttrycka de kulturella och apostoliska idealen hos en grupp professorer med en stark känsla för undervisning. Syftet då — liksom idag — var att sida vid sida med andra universitet bidra till att lösa allvarliga problem inom utbildningsväsendet i Spanien och många andra länder, vilka alla behöver välutbildade personer för att kunna bygga ett mer rättvist samhälle.

De som satte igång detta arbete var inga främlingar för det spanska universitetsväsendet. De var professorer som hade utbildats och sedan själva undervisat i Madrid, Barcelona, Sevilla, Santiago di Compostela, Granada och vid många andra spanska universitet. Detta nära samarbete — som jag vågar säga är starkare än till och med samarbetet som andra universitet har med grannuniversitet — har fortsatt och visar sig i talrika utbyten av professorer, nationella kongresser där man arbetar i samförstånd osv. En liknande kontakt har man med de bästa universiteten i andra länder. Detta bekräftas av den nyligen skedda utnämningen av professorer från Sorbonne, Harvard, Coimbra, München och Leuven till hedersdoktorer vid Navarras universitet.

Navarras universitet har kunnat stimulera många människor — som anser att högskolestudier som är öppna för alla som kan kvalificera sig, oavsett ekonomisk situation, utgör en grundval för ett lands framåtskridande — att bidra finansiellt. Tack vare Navarras universitets vänförenings generösa hjälp, har ett stort antal stipendier kunnat delas ut. Antalet stipendier kommer att växa, liksom antalet afroasiatiska och latinamerikanska studenter.

Det har sagts att Navarras universitet är till för dem som har det bra ställt och att det trots detta faktum får ta emot rikliga bidrag från den spanska staten. Vi vet att det första påståendet inte är sant eftersom vi själva är studenter och känner våra kamrater, men hur är det med påståendet att man får bidrag från staten?

Alla fakta i detta ärende finns tillgängliga för alla, eftersom de har publicerats i pressen. De visar att avgifterna är ungefär desamma som på andra universitet, men att antalet studenter som får stipendium för att studera vid Navarras universitet är större än vid något annat spanskt universitet. Och jag kan försäkra er att det kommer att fortsätta att stiga. Vårt mål är att få en högre eller åtminstone lika stor andel stipendiater som det utländska universitet som är främst inom detta område.

Det är lätt att förstå att Navarras universitet väcker förvåning och uppmärksamhet eftersom det fungerar så bra, och att detta gör att människor tror att det förfogar över ofantliga ekonomiska resurser. Men när de resonerar så, glömmer de att ekonomiska resurser i sig inte räcker för att få en verksamhet att blomstra. Denna högskolas enorma vitalitet beror framför allt på den hängivelse, den entusiasm och det engagemang med vilken alla — lärare, studenter, anställda och dessa underbara kvinnor från Navarra som vårdar lokalerna — gör sitt arbete. Utan detta skulle universitetet inte kunna bestå.

Universitetet finansieras genom subventioner, och då i första hand från ”Diputación Foral” (Navarras länsfullmäktige) för underhållet. Dessutom har Pamplonas stadsfullmäktige ställt mark till förfogande för uppförande av nya universitetsbyggnader, i enlighet med många kommuners praxis världen över. Ni vet själva av erfarenhet vilka kulturella och ekonomiska fördelar en region som Navarra, och i synnerhet en stad som Pamplona, kan få av ett modernt universitet som ger möjlighet till alla att förvärva en god högre utbildning.

Ni frågar om statliga bidrag. Den spanska staten ger inga bidrag till driften av Navarras universitet. Den har givit visst understöd för att kunna öka antalet studieplatser, vilket underlättar den stora ekonomiska bördan som utvidgandet av universitetet innebär.

En annan inkomstkälla, särskilt för Tekniska högskolan för maskinteknik, är bidrag från olika institutioner i Guipúzcoaprovinsen, särskilt från Guipuzcoas provinssparkassa.

Bistånd från spanska och utländska, statliga och privata, stiftelser har haft särskilt stor betydelse alltsedan starten. Vi har t.ex. fått en stor officiell donation från USA för inköp av naturvetenskapligt material till den tekniska högskolan, hjälp från det tyska biståndsverket Misereor för uppförande av nya byggnader, från stiftelsen Huarte för cancerforskning, donationer från Gulbenkian Foundation osv.

Sedan finns den hjälp för vilken vi är om möjligt ännu mera tacksamma och som kommer från tusentals enskilda personer med olika social bakgrund, inom och utanför Spanien, som trots sina i många fall knappa ekonomiska förhållanden understödjer universitetet.

Slutligen får vi inte glömma de företag som har intresse av att bidra till den forskning som bedrivs på universitetet eller som hjälper till på annat sätt.

Kanske tror ni med allt detta, att det finns pengar i överflöd, men så är det inte. Navarras universitet går alltjämt med underskott. Jag skulle önska att ännu fler människor och stiftelser ville hjälpa oss att fortsätta med och utöka denna verksamhet, som står i samhällets tjänst.

För att övergå till något mycket konkret: I Madrid öppnades nyligen en hushållsskola – där eleverna kan bo – som leds av kvinnliga medlemmar av Opus Dei. Denna skola vill ge en omfattande kvalificerad hushållsutbildning, inom ramen för en gemytlig familjeatmosfär. Vad kan en dylik verksamhet ha för betydelse i samhället?

Detta apostoliska verk är ett bland många som leds av medlemmar av Opus Dei i samarbete med andra som inte tillhör vår förening. Det huvudsakliga målet för dessa utbildningscentra är att ge dem som arbetar i hushållsyrken högre anseende, genom att hjälpa dem att göra sitt arbete till ett kvalificerat yrke. Jag säger ”kvalificerat yrke” för hushållsarbete är och skall utföras som ett riktigt yrke.

Låt oss inte glömma att man har undervärderat detta arbete och velat framställa det som något förödmjukande. Och det stämmer inte. Utan tvivel har levnadsvillkoren som följer detta yrke ofta varit förödmjukande. Och även idag är det så när de anställda underkastas nyckfulla och godtyckliga arbetsgivare som inte garanterar dem de mest elementära rättigheterna, betalar en dålig lön och inte visar någon kärlek. Man måste kräva att de får ett ordentligt arbetskontrakt, med tydliga och precisa garantier och man måste tydlig bestämma varje parts skyldigheter och rättigheter.

Förutom dessa juridiska garantier är det nödvändigt att den som utför denna tjänst är kvalificerad, har en passande yrkesutbildning. Jag säger tjänst, fastän detta ord inte är populärt i våra dagar, därför att varje verksamhet i samhället som utförs på rätt sätt är just detta, en underbar tjänst, vare sig det är hembiträdets arbete eller professorns eller domarens. Endast den som utför ett arbete uteslutande för sin egen skull utför inte en tjänst.

Arbetet i hushållet är mycket, mycket viktigt! Dessutom är alla arbeten lika mycket värda ur en övernaturlig synvinkel: det finns inte höga eller låga arbetsuppgifter, alla uppgifter som utförs av kärlek är höga. De som anses höga förlorar i värde om de inte utförs med ett kristet sinnelag. Däremot finns det skenbart obetydliga uppgifter som kan visa sig vara mycket viktiga på grund av den verkan de får.

För mig är det arbete som utförs av en av mina döttrar inom Opus Dei som arbetar i hushållet lika viktigt som det som utförs av en av mina döttrar som tillhör en adlig släkt. I båda fallen bryr jag mig endast om huruvida deras arbete blir ett medel för deras helgelse och andras helgelse. Hur viktigt ett arbete är beror på huruvida en kvinna i sitt arbete blir mer helig och om hon uppfyller det uppdrag hon har fått från Gud med större kärlek.

Inför Gud har alla samma ställning, vare sig man är universitetsprofessor, butikbiträde, sekreterare, arbetare eller lantbrukare: alla själar har lika värde. Men ibland är det så att enklare människors själar behagar Gud än mer, och alltid de som umgås mera innerligt med Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande.

Mycket kan uppnås med den nya skolan i Madrid. Den kommer att ge ett äkta och verkningsfullt bidrag till samhällets bästa på ett viktigt område; ett kristet arbete i hemmets hjärta som kommer att tillföra familjerna glädje, fridfullhet och förståelse. Jag skulle kunna tala i timmar om detta ämne, men det jag sagt räcker för att förklara att arbetet inom hushållet är en uppgift som jag anser vara av utomordentlig stor betydelse eftersom det kan åstadkomma mycket gott eller mycket ont i familjens mitt. Låt oss hoppas att skolan åstadkommer mycket gott. Det kommer inte att fattas kunniga och mänskligt värdefulla personer som med apostolisk iver förvandlar detta yrke till en glädjefull uppgift i många hem världen över.

Däremot främjar Opus Dei yrkes- och lantbruksskolor, grund- och gymnasieskolor, universitet och en mängd verksamheter av olika slag över hela världen. Verkets apostoliska strävan är, som jag skrev för många år sedan, som ett hav utan stränder.

Men varför skall jag dröja vid detta ämne, när er närvaro säger så mycket mer än ett utdraget tal? Ni, Navarra universitets vänner, är en del av ett folk som vet att engagera sig i utvecklingen av det samhälle det tillhör. Er hjärtliga uppmuntran, era böner, uppoffringar och bidrag har inte sin grund i katolsk konfessionalism. Er medverkan är ett tydligt vittnesbörd på ett väl format medborgarsamvete, som har omsorg om det allmännas bästa. Ni kan vittna om att ett universitet kan födas ur folkets drivkraft, och sedan också upprätthållas av folket.

Jag vill ta tillfället i akt att ännu en gång tacka för det stöd som vårt universitet får från min ädla stad Pamplona, från regionen Navarra, från universitetets vänner som finns spridda över hela Spanien samt — och detta säger jag med särskild värme — från de icke-spanska, och även icke-katolska och icke-kristna vänner, som har förstått detta projekts avsikt och anda, och som har visat det med gärningar.

Tack vare dem har detta universitet blivit en allt rikare källa till inspiration för medborgerlig frihet, intellektuell utveckling, yrkesiver och för utveckling av universitetsväsendet.

Det som jag nu har velat peka på har folket i Navarra tydligt förstått. De ser också att universitetet gynnar regionens ekonomi och att det än mer bidrar till dess sociala utveckling. Universitetet har gett så många av Navarras barn chansen att välja akademiska yrken, något som annars hade varit svårt, och i vissa fall omöjligt. Insikten om vilken roll universitetet skulle kunna spela i deras liv har säkert motiverat det stöd som Navarra har gett från första början, ett stöd som utan tvivel kommer att växa i entusiasm och omfattning.

Jag hoppas fortfarande, eftersom det vore rättvist och dessutom är en realitet i så många länder, att stunden kommer då den spanska staten kommer att bidra med sitt för att lätta på bördorna i en verksamhet som inte söker något för egen vinning, utan tvärtom helt och hållet står i samhällets tjänst och således vill arbeta för nationens välgång, nu och i framtiden.