Texter på ämnet

Du har rätt. Från toppen, skriver du, ser man, vart man än vänder blicken, inom en radie av många mil, inte någon slätt alls. Bakom varje berg finns ett annat. Om landskapet åt något håll förefaller vara mindre bergigt, syns en ny bergskedja så snart dimman lättar.

Så är det och så måste det vara med ditt apostolats horisont: du måste gå igenom hela världen. Men för er finns ingen färdig väg … Ni får själva, med era egna steg, bana er en väg genom bergen.

"Sanningen att säga behöver jag inte vara någon hjälte", bekände du, "eller bete mig konstigt eller tillgjort för att dra mig undan, om det är nödvändigt, … och uthärda". Och du tillade: "Så länge som jag uppfyller de normer du gav mig, fader, betyder omgivningens intriger och förtal inte mycket. Det skulle snarare skrämma mig om jag var rädd för sådana struntsaker." Underbart!

Modlösheten är uthållighetens fiende. Om du inte kämpar mot modlösheten kommer du först att bli pessimist och sedan ljum.

Var optimist.

Du kan inte "ta dig upp". Det är inte underligt efter ett sådant fall! … Håll ut, så kommer du att "ta dig upp". Kom ihåg vad en författare av andlig litteratur har sagt: Din stackars själ är som en fågel vars vingar fortfarande är smutsiga av lera.

Med hjälp av himmelens sol och egna ansträngningar, små men konstanta, kommer du att kunna slita bort alla dina olika böjelser och fantasier, din nedstämdhet: leran som klibbar fast vid dina vingar.

Du kommer att bli fri. Om du är uthållig, kommer du att "ta dig upp".