Texter på ämnet

Förlora inte ett tillfälle att ge med dig. Det är svårt … men hur mycket behagar det inte Gud!

När du hör applåderna för din seger, så se till att även minnas skratten som dina misslyckanden orsakade.

Du som är lärd, berömd, vältalig, mäktig: om du inte är ödmjuk, så är du ingenting värd. Beskär det "jag" som uppfyller dig i så hög grad, ryck upp det med rötterna - Gud kommer att hjälpa dig - så kommer du att kunna börja arbeta för Kristus som den obetydligaste i hans armé av apostlar.

Det är dags att du gör dig kvitt dina stolta tankar. Du är som en pensel i konstnärens hand. Ingenting mer.

Vad tjänar en pensel till, om den inte låter konstnären arbeta?

För att du, som är så tom och egenkär, skall bli ödmjuk, är det tillräckligt att du betraktar Jesajas ord: du är "som en droppe ur ämbaret och som en smula på vågskålen".

Guld, silver, ädelstenar …, stoft, högar av gödsel. Njutningar, sinnliga nöjen, tillfredsställelse av drifter …, som ett djur, en mulåsna, en gris, en tupp, en tjur.

Ära, utmärkelser, titlar …, sådant som vinden blåser bort, högfärd, lögn och fåfänglighet.

Hör du viskningarna? I ett annat stånd, på en annan plats, i en annan ställning och med en annan tjänst skulle du kunna göra mycket mera gott. För att göra det du gör nu behövs ingen begåvning!

Men jag säger dig: Där du har blivit satt, behagar du Gud … och det som du nyss tänkte är en tydlig djävulsk ingivelse.

Ge Gud "hela" äran. Se till att med din vilja och nådens hjälp "krama ur" var och en av dina handlingar, så att det inte blir kvar någonting i dem som kan tas för att vara mänskligt högmod, självbelåtenhet.

Att eftersträva förtroendeuppdrag i apostoliska verk är meningslöst i detta liv och för Livet efter detta är det farligt.

Om Gud vill, kommer du att bli kallad. Och i så fall måste du åta dig uppdraget. Men glöm inte att du kan och måste helga dig var som helst, för att det är därför som du befinner dig där.