Texter på ämnet

Du är som en säck potatis. Du gör ingenting av dig själv. Då är det inte underligt att du börjar märka tecken på ljumhet.

Ta dig i kragen!

Rätta ditt uppförande. Lite varje dag. Det måste bli en ständig uppgift för dig, om du verkligen vill bli helig.

Ditt inre liv skall vara just så: att börja … och att börja om igen.

Ännu ett fall, och ett rejält sådant! … Förtvivla? Nej, ödmjuka dig och åkalla genom Maria, din Moder, Jesu barmhärtiga kärlek. Ett miserere²⁰ och upplyft ditt hjärta! Och börja om igen.

En uthållighet som ingenting kan rubba. Det behöver du. Be Herren om sådan uthållighet och gör allt du kan för att få den, för den är ett utmärkt hjälpmedel för att du inte skall avvika från den fruktbara väg du har slagit in på.

Du kan inte "ta dig upp". Det är inte underligt efter ett sådant fall! … Håll ut, så kommer du att "ta dig upp". Kom ihåg vad en författare av andlig litteratur har sagt: Din stackars själ är som en fågel vars vingar fortfarande är smutsiga av lera.

Med hjälp av himmelens sol och egna ansträngningar, små men konstanta, kommer du att kunna slita bort alla dina olika böjelser och fantasier, din nedstämdhet: leran som klibbar fast vid dina vingar.

Du kommer att bli fri. Om du är uthållig, kommer du att "ta dig upp".

Tacka Gud som hjälpte dig och gläd dig åt din seger. Vilken djup glädje du känner i din själ, när du har motsvarat nåden!