Texter på ämnet

Det finns 8 punkter i »Vägen« vars ämne är Botgöring → botgöring som dygd.

Du övervinner inte dig själv, du tuktar dig inte därför att du är högmodig. Vad? Du för ett botgörarliv? Glöm inte att högmod och botgöring kan förekomma samtidigt … Dessutom: är din smärta, när du har fallit eller inte varit tillräckligt generös, äkta ånger eller bara förargelse över att se dig själv så liten och kraftlös? Vad långt borta du är från Jesus, om du inte är ödmjuk … även om det varje dag slår ut nya rosor från ditt botgissel!

Begrav genom botgöring dina underlåtelser, förolämpningar och synder i den djupa grop som din ödmjukhet grävt. Så gräver även bonden ner rutten frukt, torra kvistar och fallna löv vid rötterna på det träd som de växte på. Det som har varit ofruktbart, eller rentav skadligt, bidrar sedan effektivt till ny fruktbarhet.

Lär dig att vinna ny styrka ur dina fall, att ur döden vinna liv.

Den Kristus som du ser är inte Jesus. I bästa fall är det den sorgliga bild som du med din grumliga blick kan se … Rena dig, gör din blick klar med hjälp av ödmjukhet och botgöring. Sedan … kommer du inte att sakna Kärlekens rena ljus. Du kommer att se perfekt. Bilden kommer verkligen att vara hans bild: att vara Han!

Jesus lider för att uppfylla Faderns vilja … Och du, som också vill uppfylla Guds allraheligaste vilja genom att följa i Mästarens spår, kan du beklaga dig, om lidandet blir din följeslagare längs vägen?

Skäl för att göra bot? Försoning, gottgörelse, förbön, tacksägelse; idel medel för att göra framsteg … : för dig, för mig, för andra, för din familj, för ditt land, för Kyrkan … och av tusen andra skäl.

Försök inte vara vuxen. Var ett barn, alltid ett barn, även om du skulle dö av hög ålder. Om ett barn snubblar och ramlar omkull, så är det ingen som förvånas … dess far kommer snabbt för att ställa det på benen igen.

När den som ramlar är vuxen, så är den första impulsen att skratta. När den första impulsen är över ger löjet ibland vika för medlidande. Men vuxna måste resa sig själva.

Din sorgliga erfarenhet är varje dag fylld med snubblanden och fall. Vad skulle det bli av dig om du inte varje gång blev mer som ett barn?

Försök inte vara vuxen. Var som ett barn, och när du snubblar, må då Gud, din Fader, med sin hand lyfta upp dig från marken.

Du är full av elände. Varje dag ser du det tydligare. Låt det inte skrämma dig. Han vet mycket väl att du inte kan ge mer frukt.

Dina ofrivilliga fall - ett barns fall - gör att Gud din Fader ägnar sig ännu mer åt dig och att din Moder Maria inte tar sin kärleksfulla hand ifrån dig: ta vara på det och när Herren varje dag lyfter upp dig från marken, så krama om honom med all din kraft och luta ditt arma huvud mot hans öppna bröst, så att du till slut blir alldeles hänförd av hans kärleksfulla hjärtas slag.

När ett barns själ vänder sig till Herren med en önskan om att bli förlåten, kan den vara säker på att dess önskan snart kommer att uppfyllas. Jesus kommer att slita av själen den orena svans som den släpar efter sig till följd av dess tidigare synder. Han kommer att ta bort barlasten, resterna av all orenhet, som håller kvar den vid marken. Han kommer att befria barnet från alla de jordiska ting som tynger ned dess hjärta, så att det stiger upp till Guds majestät och förenas med den levande flamma av Kärlek som är Han.