Texter på ämnet

Mässan är lång säger du, och jag tillägger: för att din kärlek är kort.

Är det inte underligt att många kristna som är långsamma och nästan högtidliga i sällskapslivet (de har inte bråttom), och som tar det lika lugnt i sitt föga ansträngande yrkesengagemang, då de sitter till bords och på sina lediga stunder (de har inte bråttom då heller), plötsligt känner sig jäktade och i sin iver till och med försöker jäkta prästen så att han förkortar den tid som skall ägnas åt det heliga Mässoffret?

Du såg mig fira den heliga Mässan vid ett naket altare - bord med altarsten - utan altarskåp. Ett stort krucifix. Kraftiga ljusstakar, tunga vaxljus av olika höjd, allt högre närmare korset. Altarets front i dagens färg. En vid mässhake. En påkostad kalk, med strama linjer och stor skål. Det fanns inget elektriskt ljus. Vi saknade det inte.

Du behövde en viss självövervinnelse för att lämna kapellet: det var behagligt där. Ser du hur man förs till Gud, hur man förs närmare Gud, av liturgins strama enkelhet?