Texter på ämnet

Förföljelsens storm är bra. Vad är det som går förlorat? Man kan inte förlora vad som redan är förlorat. Om inte trädet rycks upp med rötterna - och ingen vind eller orkan kan rycka upp Kyrkans träd - så är det bara torra grenar som faller … Och det är bra att de faller.

Det stämmer, den där personen har varit elak mot dig. Men har inte du uppfört dig ännu sämre gentemot Gud?

Jesus, var du än har gått förbi, har inte något hjärta förblivit likgiltigt. Man älskar eller hatar dig.

Om en apostolisk man följer dig och gör sin plikt, kan jag då bli förvånad - han är ju en annan Kristus! - över att han orsakar liknande mummel av motvilja eller tillgivenhet?

Nu är vi där igen … Man har sagt, man har skrivit. För, emot. Med goda eller mindre goda avsikter, halvsanningar och förtal, lovprisningar och upphöjelser, dumma eller träffsäkra kommentarer …

Du är dum, jättedum! Om du går rakt mot målet, med huvudet och hjärtat berusat av Gud, vad behöver du då bry dig om vindens brus eller syrsans sång, eller råmanden, grymtningar, gnäggningar?

Dessutom … är det oundvikligt: Man kan inte begränsa det gränslösa.

Det har pratats massor, och du har blivit föremål för förolämpningar som sårat dig desto djupare, eftersom du inte förväntat dig dem.

Din övernaturliga reaktion måste vara att förlåta - rent av att be om ursäkt - och att ta vara på denna erfarenhet för att lösgöra dig från skapade varelser.

När du möter lidande och förakt … Korset, då måste du tänka: Vad är det, jämfört med vad jag förtjänar?

Så du genomgår en stor sorg? Du lider svåra motgångar? Säg, mycket sakta, som om du smakade på varje ord i denna starka och manliga bön: "Må Guds rättvisa och älskvärda vilja ske, uppfyllas, lovas och i evighet upphöjas över allting. Amen.

Amen." Jag försäkrar dig att du kommer att fyllas med frid.

Du lider i detta liv … som är en dröm … , en kort dröm. Var glad: Din Fader och Gud älskar dig mycket och om du inte sätter upp något hinder för honom kommer han att ge dig ett gott uppvaknande efter din dåliga dröm.

Det smärtar dig att de inte är tacksamma för den där tjänsten. Svara på följande två frågor: Är du tillräckligt tacksam mot Jesus Kristus? Utförde du verkligen den där tjänsten för att bli tackad här på jorden?

Jag vet inte varför du blir förskräckt. Kristi fiender har aldrig varit särskilt resonliga.

Lasaros uppväcktes från de döda. De borde ha givit upp och bekänt Kristi gudom. Men nej då: Låt oss döda den som ger liv, sade de.

Idag som igår.

I tider av kamp och motgångar, när kanske "de goda" fyller din väg med hinder, så upplyft ditt apostlahjärta. Lyssna på Jesus som talar om senapskornet och surdegen. Säg till honom: Edissere nobis parabolam - förklara liknelsen för mig.

Då kommer du att känna glädjen av att få se din kommande seger, himlens fåglar kommer att bygga bo i ditt apostolat, som ännu bara har börjat, som ännu är så litet, och hela degen kommer att genomsyras.

Om du tar emot svårigheterna med uppskrämt hjärta förlorar du glädjen och friden och riskerar att inte dra någon andlig nytta av prövningen.