Texter på ämnet

Eftersom de var vittnen till dina svagheter och till ditt elände, varför då inte också till din botgöring?

Glöm inte att man måste handla själv innan man undervisar andra. Coepit facere et docere, säger den heliga Skrift om Jesus: Han gjorde och lärde.

Först gjorde han. För att du och jag skulle lära oss.

Om du inte är elak, och det är vad du verkar vara, så är du dum. Och den dumheten, som väcker anstöt, är värre än elakhet.

När folk som inte har speciellt stort anseende som yrkesmänniskor gör stort väsen av sig i samband med offentliga religiösa manifestationer, är det förståeligt att ni får lust att viska till dem: Snälla ni, var lite mindre katolska.

Om du innehar ett offentligt ämbete, har du både rättigheter och skyldigheter som följer av din ställning.

Du avlägsnar dig från din väg som apostel om du med anledning, eller under förevändning, av ett apostoliskt uppdrag försummar dina ämbetsplikter. Om du gör det förlorar du ditt anseende som yrkesman, som är den "metkrok" som du skall använda dig av som "människofiskare".

"Omgivningen påverkar så starkt!", sade du till mig. Jag var tvungen att svara: utan tvivel. Därför måste er utbildning vara sådan att ni på ett naturligt sätt kan påverka er omgivning och sätta "er prägel" på den.

Om du har tillägnat dig denna anda, är jag säker på att du - med samma häpnad som lärjungarna kände då de såg de första under som de gjorde i Kristi namn - kommer att säga "Vad kraftigt vi påverkar omgivningen!"

"Kommer inte min naturlighet att verka konstlad, i kollisionen med en nyhednisk eller hednisk miljö?", frågar du mig.

Jag svarar dig: "Utan tvivel kommer ditt liv att kollidera med andras liv, och just den kontrasten, då din tro bekräftas i gärningar, är den naturlighet som jag förväntar mig av dig."

Herre, gör oss tokiga med en smittsam galenskap som drar många till ditt apostolat

Nonne cor nostrum ardens erat in nobis, dum loqueretur in via? - Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen? Det som lärjungarna från Emmaus sade borde även dina arbetskamrater säga spontant, om du är en apostel, när de träffar dig på vägen i sina liv.

Se till att leva så att du frivilligt avstår från varje form av bekvämlighet och välstånd som du inte skulle tycka var passande för någon annan gudsman.

Tänk på att du är vetekornet som Evangeliet talar om. Om du inte faller i jorden och dör bär du ingen frukt.

Se till att folk som umgås med dig inte utbrister, som en viss person med fog gjorde: "De där ärbara människorna står mig ända upp i halsen!"