Texter på ämnet

Högmodig? Varför? … Snart - om några år eller dagar - kommer du att vara en hög stinkande as: maskar, illaluktande vätskor, liksvepningens smutsiga trasor … och ingen på jorden kommer att minnas dig.

Om du är en apostel, så kommer döden att vara en god vän som underlättar din väg.

Har du sett döda löv falla en dyster höstkväll? Så faller själarna varje dag in i evigheten. En dag kommer det fallande lövet att vara du.

Har du hört hur sorgset världsliga människor klagar över att "varje dag som går för oss lite närmare döden"? Nå, jag säger dig: Var glad, apostoliska människa, för varje dag som går för dig närmare Livet.

De "andra" blir som förlamade av döden och förskräcks av den. Oss ger döden - Livet - mod och framåtanda.

För dem är döden slutet: för oss början.

Var inte rädd för döden. Acceptera den generöst redan nu …, när Gud vill …, som Gud vill …, där Gud vill. Tvivla inte på att den kommer vid den tid, på den plats och på det sätt som är bäst för dig …, sänd av din Fader Gud.

Välkommen, syster död.

Vilken del av jorden går under om jag inte finns, om jag dör?

Ser du hur den avhållna människans lik sönderfaller i stinkande och ruttna vätskor? Detta är den vackra kroppen! Betrakta den och dra slutsatser.

Jag tycker att det är omöjligt att Valdés Leals²¹ tavlor, som visar så mycket förnäm ruttenhet - biskopar och riddare från Calatrava - lämnar dig oberörd.

Och vad skall man säga om hertigen av Gandías²² klagan: "Jag vill aldrig mer tjäna en herre som kan dö"?

Du talar om att dö "hjältemodigt". Tycker du inte att det är mera "hjältemodigt" att dö obemärkt, i en bra säng, som vilken välmående medborgare som helst … men sjuk av Kärlek?

Du - om du är apostel - måste inte dö. Bara byta bostad, ingenting mer.