Texter på ämnet

Jag skulle vilja att ditt beteende och dina ord vore sådana att alla som såg dig eller talade med dig kunde säga: Här är någon som läser om Jesu Kristi liv.

Värdighet. Sluta upp med din fjolliga tillgjordhet och med ditt barnsliga uppförande. Din yttre hållning måste återspegla den frid och ordning som råder i din ande.

Säg inte: "Jag är sådan … det beror på min karaktär." Det beror snarare på din brist på karaktär. Var manlig - esto vir!

Fall inte offer för den karaktärssjukdom som yttrar sig i obeslutsamhet, lättsinne i tal och handling, tanklöshet … kort sagt, ytligheten.

Glöm inte att det är ytligheten som gör din dagliga verksamhet så tom (så "fylld av tomhet") att du kommer att bli en livlös och värdelös trasdocka om du inte tar dig i kragen i tid. Inte i morgon: Nu!

Du klamrar dig fast vid fåfänga nöjen, lättsinne och tanklöshet för att du är feg. Vad är det, annat än feghet, som gör att du inte vill se dig själv sådan du är?

Vilket djupt sätt du har att leva ett liv fullt av meningslösa ting och att komma upp dig på! Du stiger och stiger genom att "väga lite", genom att vara tom - både i hjärnan och i hjärtat.

Varför denna ständiga ombytlighet? När skall du ägna din energi åt en fast målsättning? Överge din förkärlek för att lägga grundstenar och avsluta om så bara en enda av alla dina planer.

Var inte så … snarstucken. Du tar illa upp för minsta sak. När man talar med dig måste man vara försiktig med vad man säger även i de mest banala angelägenheter.

Ta inte illa upp om jag säger dig att du är … outhärdlig. Så länge som du inte bättrar dig, duger du inte.

Håll tyst. Var inte barnslig, som en karikatyr av ett barn: du pladdrar, intrigerar, skvallrar. Genom ditt sladder och skvaller har kärleken kallnat. Du har gjort alla en otjänst, och … om du med din giftiga tunga har skakat ståndaktighetens bastanta murar hos andra, så är din egen uthållighet inte längre en Guds nåd. Den har blivit till ett försåtligt redskap i fiendens händer.

Du är nyfiken och snokande, en påflugen sladdertacka.

Skäms du inte över att vara så omanlig till och med i dina brister?

Var manlig. Och förändra din längtan efter att veta allt om alla till en längtan - som du förverkligar - efter självkännedom.

Med din manliga, raka och enkla karaktär, fördystras du av att känna dig insnärjd i ett nät av skvaller och prat som du inte kan förklara och som du aldrig velat trassla in dig i.

Stå ut med förödmjukelsen att alla talar om dig och se till - vis av skadan - att vara förståndigare nästa gång.

Människa, var lite mindre naiv (även om du är ett mycket litet barn inför Gud, ja just därför att du är det) och gör inte dina bröder till åtlöje inför utomstående.